* Dag 8 - Sammanfattning

  Idag är sista dagen. Imorgon åker jag hem.     Det är med blandade känslor jag åker. Jag LÄNGTAR inte hem. Däremot finns det personer jag längtar till. *BästaMannenHjärtaBästaMannenHjärta* Och jag har jobb och flera roliga projekt på gång. Hade jag bara mig själv att tänka på kunde jag stanna ett tag till. Umgås med tjejerna. Se hur det går för dem. Det är spännande med examinationerna som börjar om drygt en vecka.     Sammantaget har det varit en bra resa. Väldigt bra. Med många känslor inblandade. Jag är verkligen glad att jag hade möjlighet att åka.     Jag har inte bara fått träffa mina flickor, utan även de fem nya, som jag bara hade sett foton på. Ett par av dem, Bino och Dikki,  har jag tyvärr fått väldigt lite kontakt med. Dels är barnen så många och alla rycker i mig från alla håll, vill prata, vill leka. Dels är de här två dåliga på engelska och viker undan lite grand när jag närmar mig. Blyga också. Jag får söka mer kontakt med dem nästa gång.     Det första och även största intrycket är barnens utveckling. Redan första kvällen märkte jag tydliga skillnader på tre av flickorna. Alisha 14 år. Som inte kunde många ord på engelska för sex månader sedan. Hon pratar betydligt mer nu, och framför allt förstår. Aliza 6 år. Som blev så arg när hon fick läxor hon inte tyckte var roliga, det vill säga för svåra. Hon har blivit såå duktig. Jag har suttit bredvid henne på golvet och sett på, och hon skriver nästan obehindrat på både engelska och nepali. Pema 6 år. Som jag redan berättat om. Den lilla hysterikan som blivit nästan en normal unge. Duktig på engelska och lärt sig nepali så gott som flytande.      Alla flickorna har utvecklats. Det är jättejätteroligt! Men de ovan nämnda var de jag redan den första timmen lade märke till att det hänt något med.      Den nya skolan verkar ha varit bra för dem. Även om de alla har långt kvar i sitt lärande och sina studier.      Julius gör sitt för att lära flickorna. När jag var där i vintras gick han ofta igenom läxorna med dem på morgonen, före skolan, och han är ibland behjälplig även på kvällstid. Han förklarar och förklarar tills de förstår. I mina ögon verkar han pedagogisk på så vis mot barnen. Ibland ritar han tillsammans med dem och visar hur man ska göra. Han är duktig på att teckna.      Åh, det finns så många roliga och fina stunder jag skulle ha velat ha foton på. Men jag får lov att behärska mitt avtryckarfinger. Sitter jag i en gosig situation eller befinner mig mitt i nån rolig lek med något av barnen får jag spara minnet i mitt huvud istället för att avbryta för att ta fram kameran. Så det har det blivit förhållandevis få foton på barnen den här gången.          Vi ses igen goungar!!   *hjärtahjärtahjärta*