* En Vecka
Tror ni det kändes underligtmärkligtochjättespännande att komma hem? Efter 89 dagar på resande fot. Eller i alla fall långtfrånhemmetbortavarande. Svar: JAAA!! Med kaptenens ord "Om femton minuter beräknas vi anlända Arlanda" ringande i öronen och den enorma fjäril som landade i magen exakt samtidigt som ovanstående mening yttrades var jag ganska skärrad när planet äntligen tog mark. ARLANDA! SVERIGE HEMMA! Det känns stort efter så många dagar ska ni veta. En halv livstid. Och så oändligt många äventyr. Det är spännande: Hur kommer det att kännas? Hur kommer det att se ut? Hur kommer mitt liv att fortlöpa sen jag landat från denna mitt livs resa? Har jag några jobb? Vad ska jag göra? OCH - viktigast av allt - hur kommer det att kännas att bli mött av den man jag träffade för sju och lämnade för tre månader sedan? Kommer vi att inse att vår relation mår bäst av enbart skypekontakt även i fortsättningen? Eller??! Många frågetecken och bara ett sätt att räta ut dem. Ut och möt dem! När jag kom av planet var kön till passkontrollen jättelång. Det brukar vara så när man anländer från arab- eller turkländer. När jag väl kommit förbi den långa raden med människor hade min stora resväska just hittat rullbandet vid bagageutlämningen. Den här resan vägde den inte mer än knappt 23 kilo, det vill säga lätt som en fjäder, så jag drog den av bandet och gick (väldans fort) ut genom tullkontrollen och tänkte "nåde den som stoppar mig". Rätt som det var hade jag passerat allt och alla och där stod han. Mannen i mitt liv, honom jag inte sett IRL på 89 dagar. Med en låååång röd ros. Känsla! Vi styrde kosan mot Gävle där vi skulle tillbringa natten. Jag hade tid inbokad hos både frissa och tandläkare dagen efter. Min lägenhet är fortfarande uthyrd till två trevliga sundsvallare så det blev en hotellnatt. Och se bara vilka underbara överraskningar som väntade mig när vi kom in på rummet! Skumpa, vackra blommor, choklad, jordgubbar, ost och kex. Blommor i Nepals färger - nån som tänkt till? Och liljor, mina favoriter. Happy? Me?? Mmmmm. Barnen har gjort en del presenter till Mam:s Bobby och dessa ska naturligtvis beundras. I ackompanjemang till champagne. Efter en jobbig natt med öppet fönster och Kathmanduhosta vaknade vi till snöväder i stan. Jag tycker det är lite synd att det inte är vinter längre. Snön och kylan har försvunnit lite väl tidigt. Och jag vet att inte alla håller med mig... :).. Men jag har LÄNGTAT efter att få ta en vinterpromenad och höra och känna snön knarra under skorna, att gå ut på isen och fiska i solskenet med fikaryggan i full beredskap. Men - man kan inte få allt här i världen har nån sagt. Och så är det väl. Hur som helst åt vi en ljuuvlig hotellfrukost - som jag längtat efter detta! Dagen avlöpte smidigt och gick bra. Jag var rädd att tandläkarebesöket skulle få ställas in på grund av min gräsliga hosta, men faktum var att min kropp "höll fan på sig" den dryga timme det tog att göra avgjutningar bedöva dra loss och sätta dit. Nu har jag äntligen en HEL framtand! Visserligen ett provisorium men ändå. Jag känner mig jättefin och ler och skrattar hela tiden. Oj vad jag måste ha sett tråkig ut de här veckorna jag hållt igen munnen! Efter att ha hämtat kläder (nej ABSOLUT inga mjukisbrallor och sandaler!) i min lägenhet satte vi picket (bagaget) och packet (oss) i bilen och for vidare tjugo mil norrut, där det är tänkt jag ska tillbringa tiden fram till påsk. Jag har inga inbokade jobb och ingen lägenhet så det är en alldeles ypperlig lösning. Kärleken har dessutom tagit semester några dagar så det blir återigen en vecka full av äventyr. Vilket underbart liv jag har! Paradrätten - flamberade filé. Mmmmm. Efter en så här intensiv dag är en Nepalresenär rejält sliten. Det är ändock nästan fem timmars tidsskillnad och det känns. Jag minns inte så värst mycket av den här första kvällen annat än att jag var in i döden trött. Men det går det att råda bot på - marsch i säng bara! Veckan har gått fort. Och varit härlig. Dagarna har gått i behaglig fart. Så även jag. Och självklart har jag blivit piggare och piggare. Av börjanavveckanvraket som somnade sittande vid köksbordet 19.30 finns inget kvar. Jag känner energi och glädje fylla min kropp och själ igen. Hostan blir bättre och bättre och vi har tagit små stilla promenader och andats in den ljuvliga svenska luften. Vet ni hur bra ni har det egentligen ni svenska folk?? Det låg ett litet paket och väntade när jag kom hit. Det är de foton jag beställde sista dagarna i Kathmandu. De bilder flickorna själva vill att deras sponsormothers ska få. De har skrivit små hälsningar och ritat och färglagt i en bok jag köpt till dem. En bok med handgjort papper där jag ska sätta in de här fotona och skicka till respektive fadder. Jag tycker det är viktigt att man både tar och ger. Att barnen inte bara tar för givet att de blir försörjda från andra länder, ibland måste man bjuda till lite själv också. När det har tagit emot att skriva eftersom de är så pass dåliga på engelska har jag påmint dem om vad underbart de själva tycker det är att få brev och foton från sponsorfamiljen. Det argumentet har man förstått. Och kämpat på med ytterligare ett par ord. Självklartsjälvklartsjälvklart saknar jag "mina" flickor. Oändligt mycket! Jag undrar hur de har det, om de saknar mig och kanske pratar om mig ibland. Jag tittar på foton och ler åt deras, vid det här laget välbekanta, finurliga miner och krumbuktanden. Jag vet hur de låter och ser ut. Saknar allt pipande och Mam:ande. "Mam, one picture pliiis" "Mam water mii pliiise" " Mam joo staying?" och så vidare. Det bränner allt till i både hjärt- och ögonvråtrakten ibland. Men det är underbart att vara hemma! Så SKÖÖÖNT att slippa leta kusar i sängen morgon och kväll. Så SKÖÖÖNT att få spola ner papper i toaletten och slippa kladda med svarta plastpåsar. Så SKÖÖÖNT att bara vrida på kranen, hälla upp ett glas vatten och DRICKA det! Så SKÖÖÖNT att slippa se alla lidande hungriga hundar överallt - det är verkligen jobbigt i hjärtat att se dem! Så SKÖÖÖNT att ha en soffa att slänga ner stjärten i. Så SKÖÖÖNT att förstå vad folk säger utan att behöva anstränga mig. Så SKÖÖÖNT att bara öppna kylskåpsdörren så finns där allt jag kan önska och lite till. Så SKÖÖÖNT att fylla på kramförrådet, det var verkligen torka där. Så SKÖÖÖNT att inte behöva tänka på att handsprita händerna hela tiden. Så SKÖÖÖNT att kunna slicka på fingrarna. När jag vill. Utan att bli sjuk. Så SKÖÖÖNT att slippa ha mask för ansiktet. Så SKÖÖÖNT att få andas frisk luft. Överallt. Så SKÖÖÖNT att slippa bli döv av allt tutande i trafiken. Naturligtvis finns det saker jag saknar också. Lite grand själva levnadsstilen. Den som är så främmande för mig. Eller var. Mañanastilen. Vad klockan är? Jag vet inte, mellan 10 och 11. Tror jag. Att aldrig ha speciellt bråttom. Det ordnar sig. Jag kommer. Snart. Och gör jag inte det så kommer jag i morgon. MATEN, naturligtvis. All den goa härliga maten. Delar med glädje och tacksamhet med mig av några "fyllapåbilder" jag och vi tagit den här veckan. Denna min första vecka i Sverige 2012. Att ha varit borta så länge och fått vara med på alla äventyr känns vips väldigt främmande och långt bort. Men jag vet ju vad jag upplevt och känner en oändlig ödmjukhet inför livet och dess oväntade vändningar! ' Att promenera runt Sidsjön och mata änder är ett bra sätt att fylla på. Och lite snö och is har jag allt fått se. Känner mig SÅÅ fin i högklackat! Underbara Bobby-Bruncher! Karl´n skämmer ju bort mig vareviga dag. Men det är jag värd! Pizza och Finns i sjön! Efter all go mat och dryck MÅSTE man helt enkelt promenixa om man inte vill att midjan antar samma proportioner som före avresan. Och det vill man INTE! The BottomSea Naturens egna konstverk! En dagstripp till hemstaden Gävle. Kul! Trevligt värre med lunch på Harrys. Mannen som dricker blomflugor. Två favvokillar! Mmmm... Brownies med marshmallows - lägger sig som bomull runt både hjärta och mage. Shoppingdag i Birsta. Smakråd i provhytten. Var han till nån nytta? Njaaee... Grillsöndag. Då rycker Nobelstyrkan ut. Den underbara veckan avslutades med att vi drog med 14-åringen ut på söndagspub. Och nu får jag nog både skällning och hot om vedergällning - men denna bild är alltför bra att inte läggas ut. Gammal man knölar sig ur sportbil!! Tjooo.... Så är det måndag och alla har försvunnit till jobb och skola. Här sitter jag, som den värsta Hollywoodfru, med kaffemorronrockochdator. Näää nu hopp in i duschen nu och ta itu med disk och lunchmat. Vill ju fjäska för snyggingen som kommer hem på lunchrast om en timme. Landaochladdaveckan är nog över - känner mig ganska redo att börja fundera över vardagen igen. Jobb, boende, pengar och andra praktiska saker. Och nästa Nepalresa naturligtvis! Fortsätt gärna läsa min blogg. Den kommer jag att uppdatera löpande både med nya eskapader samt självklart nyheter om mina älskade ungar och mitt älskade Nepal! Vill även passa på att säga VARMT TACK FRÅN HJÄRTAT till er som med intresse följt min blogg. Att ni är ganska många har jag sett av statistik, kommentarer och mail. Det har betytt mycket, att veta att jag är inte ensam här nere, trots att jag är ensam här nere. Om ni förstår. Och - glöm inte - för bara en hundring blir ni medlem i Föreningen för gatubarn i Nepal. Och kan göra så mycket gott. Det vet jag. För jag har vatt där! www.gatubarnnepal.net Till er alla från mig!