Livet går

Hej på er! Ja ni, hur mår ni? Alldeles förträffligt hoppas jag ju! Med mig? Inte lätt att säga. Så svårt att förklara allt man går igenom. Jag förväntade mig att mammas bortgång skulle leda till sängliggandes depression, men på något vis går livet vidare. Det där jävliga orättvisa, men samtidigt underbara livet går vidare. Var hos en kurator häromdagen, för något jag har svårt för är att hitta tid till att sörja. Jag har lite förmåga att stänga av om jag inte vill känna och det har jag gjort 90% av tiden. Ger mig liksom inte tiden att tänka på det, men där var ju faktiskt en timme inbokad till bara det. Var skönt efter. Det jag främst fick ut av besöket var att lätta på trycket, få bekräftat att det är okej att stänga av känslorna och leva på och njuta av livet om man bara ger sig själv lite tid då och då att tänka på det, samt att vi drog slutsatsen att jag måste komma tillbaka till mitt välbefinnande i form av träning. Det som jag älskat och hjälpt mig genom hela mammas sjukdom. Har inte blivit mycket av det på senaste, men ska börja nu igen, startade upp med ett gympass efter jobbet idag.Har haft en fin helg faktiskt. I fredagsgick jag ut och käkade med en nyfunnen vän från jobbet och sen mötte vi upp resten av jobbet för drinkar på Gnesta strand. Hjälp vad kul vi hade och vilket bra gäng jag hamnat i. Älskar mitt jobb! Igår var jag hos syrran och barnen. Det var skönt för själen. Gillar dom så.  Och idag blev det jobb!