En början

Ända sedan jag varit liten har jag varit duktig på att skriva dagbok, varje dag. Jag fick en varje jul en ny dagbok från min farmor, en bok som jag kunde skrivs mina tankar, känslor och händelser i. Varje dag skrev jag i mina dagböcker, jag har dom sparade än idag. När jag blev äldre glesade jag ut skrivandet, jag tappade rutinen att skriva varje dag. Inland ställer jag mig tanken om det är så att jag mår väldigt bra idag så jag behöver inte skriva om mitt liv varje dag. Kanske skrev jag varje dag för att jag inte mådde bra. Tänker man dock så, är det ju tråkigt att veta att man går miste om mycket glädje som jag har i mitt liv nu, och då inte dokumenterar i mina dagböcker. Som jag då inte kan läsa om i mina äldre dagar när jag tar fram dagböckerna. En liten del av mig funderar på om jag använde dagböckerna som en sorts fallskärm för mitt jobbiga liv jag levde som liten. När jag läser dem idag, tillsammans med min terapeuter, så tror jag faktiskt de. Trots att jag idag skulle vilja skriva dagbok varje dag så går det inte. Den dagboken för detta året, år 2015 kämpade jag med och lyckades skriva varje dag i 4,5 månader. Jag ser hur den ligger och stirrar på mig, där den ligger på glasbordet i tv-rummet. Men det hjälper inte. Det går bara inte. Så idag slog det mig, jag kanske skulle testa på att börja blogga istället. Jag lovar inte att jag kommer att lyckas skriva varje dag. Men jag kommer att göra mitt bästa för att göra det så ofta som möjligt. Mitt namn är My som bor i Göteborg, jobbar som sjuksköterska på Sahlgrenska. Är 24 år, uppvuxen i Skövde. Här kommer ni att få följa med på mina galna upptåg och funderingar på livet, samt min livsberättelse om min "tuffa" barndom. Jag skriver "tuffa" inom citattecken då jag inte kan jämföra mun historia med någon annans. Och jag kanske bara tycker den är tuff, jag kan inte jämföra den med någon annan. Men för mig var den tuff, och den satte en stämpel på mig och gjorde mig till den tjejen jag är idag. Tack för att ni läser!