Sista dagarna, och nu jävlar ska semestern kramas ur

De sista dagarna av resan är ett enda halvslött töcke. Men det genomgående temat för allt som görs är; maxa. Allt ska maxas; allt ska carpas. En maxad frukost á la Bernard: toast, pannkaka, bacon, sirap Maxad frukost á la Per och Olivia, med och utan psykopat-flin. Framför allt ska solen carpas och brännan maxas. Vilket är betydligt mycket enklare för vissa i familjen. En annan får ta till minsta knep... Som två sälar på Skansen I några minuter sista dagen uppnår jag den perfekta brännan - några minuter som förevigas innan allt förstörs... Även plugget ska maxas, och närmare två veckor ska klämmas in på två dagar. Vilket görs behagligt vid poolen, och när ösregnet kommer kan man förflytta sig till balkongen.  Cash som bokmärke Hund-abstinensen når sin peak sista dagen, då jag viker mig för en av skabbkatterna - högst motvilligt, men minst lika nödvändigt.  Beslutsångest när matställe ska väljas Maxat antal menyer Rester skickas till slaskhinkarna som satt sig strategiskt bredvid varandra i änden av bordet. Sista thaimaten Sista-världens-godaste-gelato En av dagarna tar Per och jag en mini-dejt över lunch, beställer mat från kvällsmenyn och äter Khao Laks bästa carbonara. Samma dag äter resten av familjen på sitt favorithäng. Det viktigaste från den måltiden, utifrån bilderna jag får, är att pappa beställer två portioner vårrullar och att de sällskapas av en eremitkräfta som enligt utsago ska vara ”en halv kokosnöt stor” 7-eleven sightseeing; med färdigrätter i fokus Semesterns sista massage bockas av, och det blir en riktigt tandläkarmassage med fokus på nacke, axlar och rygg. Tydligen fanns det även muskler kring höfterna som gick att klämma och pressa tills tårarna vällde upp. Bra skit. Dock borde jag anat redan vid massagen om det abrupta slut min perfekta solbränna antagit. Kvinnan som ska massera hejdar sig, petar lite på ryggen, säger något på thai till sin kollega, petar igen, konstaterar - frågar inte - konstaterar; burned, a lot of pain. Jag känner ingen vidare smärta och har inte sett mig själv på flera timmar, så jag lägger ingen större vikt vid det - förrän stämningsfulla bilder ska tas i solnedgången... Som en tvättbjörn korsad med en tomat.  Till mitt försvar så blev det betydligt mycket värre av ”the orange glow” och såg nästan normalt ut i vanligt ljus.  Vi lyckas till slut fånga solnedgången, och sällskapas av turister och vildhundar Så kommer natten innan avfärd och vi äter undan snacks och frukt, packar och donar. Och det är extremt nära att resans bästa köp ska bli hemresekläder - men vi beslutar att sådana organiserade stunt passar bättre vid ett annat tillfälle. Abercrombie and Fitch; släng er i väggen, här kommer BigMac och astrött-sönderbränd-semstrare