Två gränser och hippie-camp

De sista delarna av Kroatien skiftar mellan dramatiskt landskap och förfallna, uttömda, ödehus. Enligt en ung kroat som var med på fisketuren kvällen innan har 350 000 kroater lämnat landet. Han beskriver det som ett land mer eller mindre utan industri och vars enda inkomstkälla är turismen. När vi väl tar klättrar uppåt i landet är de tomma hemma kusligt många. Fokusbyte när vi stöter på resans första donken. En pust av trygg känsla av hemma vid blotta synen av det gula m:et. Vi roar oss med att peka ut olikheterna mellan vårt donken och detta medan vi mumsar i oss en Mighty Mike respektive Generous Jack. Kort därefter lämnar vi Kroatien och rullar in i Slovenien. Vi konstaterar att vi är jäviga vid jämförelsen mellan Kroatien och Slovenien - vi tycker helt enkelt bättre om Slovenien. Mindre ödehus, lummigare, bättre musik på radion. Vi rör oss bara en kort remsa genom Slovenien innan vi når Italien. Innan dess hinner Per bli tvingad till att tanka från fel håll och vi får spontant rutorna rengjorda. Väl i Italien regerar de tvåhjulade. Vi åker vilse bland gula hus och det dröjer till solnedgång innan vi når vår destination - eco garden. Kort efter denna bild blir vi utskällda av en italienare.  Hastig avbildning av vår värd, en ordentligt marinerad, skelögd farbror som sitter på en tron av fimpar, lösa papper och nycklar. Givetvis med ett glas rött i högsta hugg. Vi är lätt malplacerade på denna mix av hippie-camp och flyktingförläggning.  Vår egen lilla sunkiga trävagn Givetvis blir det lite lätt krångligt, som alltid. Men inget som inte löses med lite romantisering kring det enkla och den ständiga intalan att vi är på äventyr.Vi sover faktiskt gott när de 36C väl ger med sig och sjunker sakta, sakta - den lilla fläkten vår tappra kamrat genom den varma natten. Detta den skumme korrigerad-plåt-konsten - som föreställer ett barn i kedjor med hammare och spik - till trots.