Friidrottsfiasko

Det är ju faktiskt sällan man underskattar någonting, och det är sällan man tror att nånting skulle gå bättre än vad det gick. Men nu har det hänt mig. Friidrotten igår var ett fiasko. Jag var inte nödvändigtvis sämst, men jag var inte bäst på något sätt och vis heller. Jag kunde med måtta hålla upp med gruppen, men när de andra lade på ett extra kol så blev mina ben till spaghetti och gav vika. Och jag som absolut är en översittare som njuter av att vara en aning bättre än alla andra fick sådan sjuk ångest av att ligga sist. Och sen inte känna någon (eller jo jag kände två men det är petitesser)? Nej det kändes för jobbigt. Jag menar, de andra hade gått på friidrott i nästan 8 år, och det kändes så svårt att göra en plats åt mig själv i en sådan grupp. Dock så höll min ständiga optimism i sig tills jag skulle bege mig mot skolan imorse, och mina ben inte fungerade. Att gå snabbare än riktigt långsamt var fysiskt omöjligt, och under de första timmarna åtminstone var jag faktiskt riktigt osäker att jag ens hade muskler i benen. Som tur är gick denna oförklarliga nudelkänsla över och blev istället intervaller av kramper i magmusklerna! Najs!! Som mensvärk bara att du bara har dig själv att skylla på! Så, nej, friidrott var nog inte min sport. Jag skulle absolut kunna fortsätta och utvecklas gradvis, men jag och min adhd-gen klarar faktiskt inte det. Och dessutom så har jag massor av intressanta och högst viktiga saker att ta itu med på eftermiddagarna. Idag har jag till exempel tittat på hela säsongen av Gift vid första ögonkastet. Nu är jag sur och kränkt över att Matilda och Edvin skiljde sig + att jag har magont. Skulle jag ha upplevt detta om jag hade fortsätt friidrotta? Nej, det skulle jag inte! Dock känner jag att jag inte BARA kan kritisera friidrotten? Det var faktiskt massvis med snygga killar där, och de ögonblick jag inte koncentrerade mig på att t.ex inte ramla ihop så tittade jag mig absolut omkring. Det var som att vara på zoo, bara att det var ett koncentrerat antal BOYZ istället för djur. Fantastiskt, om ni frågar mig. När jag igår kväll satt och vägde alternativen (friidrott? inte friidrott?) så måste jag erkänna att antalet snygga killar tveklöst vägde väldigt hårt. Kanske kan börja hänga i träningshallen bara för killarnas skull? Typ Tinder, fast mindre svettigt. Glömmer stundvis hur fula mina tänder är och ler även fast min emosida säger nej. Här har ni bevis.