Prins Oscar av Skåne.

Det finns alltid de dagar som man kommer ihåg väldigt bra. Det kan vara ett syskon som föds, eller att man gifter sig. Och i ärligheternas namn har det alltid varit Estelles födelse för mig. Jag kommer ihåg hur jag vaknade, och mamma sa till mig att Kronprinsessan Viktoria hade fått barn. Jag var såklart grov rojalist redan som 11-åring, tack vare att mamma brukade ta hem Svensk Dam åt mig, och min lycka bara sprudlade därför. Prins Daniels (eller som jag säger, Dannes) presskonferans började när jag åt frukost, och med spända öron lyssnade jag vad han hade och säga. En prinsessa har fötts och hon är si och så centimeter och si och så många gram. Den dagen visste jag dock de exakt måtten på henne. Jag gick med lätta steg till skolan där jag möttes av att vaktmästaren hissade flaggan, och jag kände hur mitt liv hade ändrats. Mina vänner stod utanför porten, och vi samlade ihop oss och började genast kackla om födseln. "Såg ni på presskonferansen?" "Hon var faktist såhär lång!" "Vad tror ni hon kommer att heta?" osv. Kort sagt kan man säga att Estelles födsel kändes viktigare än min egen, vilket faktist är rimligt. Hur vek var inte jag när jag föddes, liksom! Jag lovar att Estelle kunde brottas mot en brunbjörn redan vid tre timmars ålder. Igår fick jag uppleva känslan av den dagen igen. För vid tio-tiden så möttes jag av nyheten att Vickan hade förlöst barnet! Jag var i eufori, och magen bara flög ifrån mig. Blev så förvånad! Hade behövt minst 24h värkaktuellt innan, för att förberede mig. Men eftersom Vickan och Danne aldrig har varit några för respekt så gav de istället hela Sverige en gemensam hjärtinfarkt när de meddelade att barnet var fött. Min första reaktion var oväntat lugn. På insidan så höll mina organ på att explodera av spänning inför presskonferansen, men jag ville ju inte skämma ut mig inför mina följare! Eller så var jag bara så i chock att jag inte lyckades bilda någon annan korrekt mening. Ni får välja själva. Men sen så kom presskonferansen, och Daniel sa många extremt starka citat. Såsom "Kinnor är en naturkraft" (tack vi vet) "Ja, ni vet nog hur jag känner mig, haha" Och så måttade han bebisen med sina händer. Starkt. Efter presskonferansen var klar så klippte de till studion (jag kollade nämligen på Expressens livesändning) där två hovexperter (som flirtade väldigt mycket med varandra!) satt och diskuterade namnet. De kom fram till att Eugene eller Jean var troligt, och mådde illa. Känner spontant att jag hellre flyttar Danmark än lever i ett land där prinsen heter Eugene! Det är faktiskt en hedelse att döpa en kunglig person Eugene. Usch. Men imorse så avslöjade kungen att barnet heter Oscar Carl Olof Bernadotte, med Oscar som tilltalsnamn. Jag måste erkänna att jag är väldigt missnöjd. Estelle är ett extremt fränt namn som hon kommer njuta av att ha resten av livet. Det är ovanligt, men ändå enkelt att uttala. Och dessutom är det väldigt fint! Men Oscar.... Vem heter inte Oscar? Bara jag känner minst fem stycken. Har sagt det under ett flertal tillfällen under dagen att jag tycker att Waldemar hade passat jättebra! Eller möjligtvis Simon. Touche! Förutom namnet så var det jag reagerade mest på att Estelle inte ens var medvten att Oscar var född när Daniel höll i presskonferansen. Danne och Vickan planerade alltså att berätta det nu på morgonen. 12 timmar efter födseln! Kan bara föreställa mig hur pinsamt det måste vara för Estelle att vara den enda personen i ett land med 10 miljoner invånare som inte vet att en prins har fötts, och dessutom vara storasyster till honom! Nej, jag var faktiskt nära att kalla in SOC när Daniel sa att Estelle inte visste att lilla Oscar var född....