Why am I crying - Molly Sanden. Världens bästa powerballad!

Molly Sandéns framträdande i detta års Melodifestivalen var enlig mit lite meehhhh, sisådär alltså. Jag skyller det på att det var en dåligt framförd Powerballad (är det ens möjligt...?) men det beror med stor chans på min hatkärlek till Molly Sandén. Vilket jag i sin tur tror beror på att hon känns för lugn för att jag ska lita på henne. Ja, ni vet ju hur det är med ADHD-genen! Men Molly Sandén har faktiskt presterat väldigt bra under förgågna år av Melodifestivalen, och det är generellt känt att det aldrig kommer göras en bättre Powerballad än Why Am I Crying. Den råa smärtan över Eric Saade tar mig varje gång, säger jag bara! Och här är jag idag för att berätta för er varför Why Am I Crying är världens bästa låt. Det hela börjar på en stol i dimman, man får feeling på DIREKTEN och sorgen drar över en. Nu är ju inte jag en expert på Drake, men jag misstänker starkt att det är från det här framträdandet han fick inspirationen till att sitta på stolar när han uppträder. Drake, jag har ögonen på dig! Iallafall så börjar Molly med de starka orden "I don't miss your dirty clothes on the floor". Det är rätta takter Molly! Bara för att Eric Saade är man betyder inte dte att du ska tvätta hans shit. Någon måtta får det vara! Sedan hoppar den här redigeringen fram, och jag blir genast lite skraj. Jag vet att mina licenspengar går till bra saker (exempel: Gina Dirawis lön), men har SVT verkligen råd med den här sorts videomodifkationer? Hur stora lån behövdes göras innan de kunde ha råd att göra detta i live-tv. Om jag hade haft lite fler kontakter hade jag absolut ringt till vår finansminster, Anders Borg, och talat med honom om detta.  "I'm not that fragile, I'm not going to break. Love is so overrated......" Med det sagt så sätter hon hela Sverige i tårar med blicken. Har ett svagt minne av att det var många rapporteringar om översvämning dagen efter, och jag tvivlar på att det var ett sammanträffande.   Vi har nu nått refrängen, och Molly drar en diskret Outfit Of The Day på skattebetalat TV på bästa sändningstid, exakt så det borde gå till! Molly bär iallafall ett par kedjor runt axlarna så att det ser ut som hon kommer direkt från Härnösands högsäkerhetsfängelse. Det matchar hon med skinnbyxor och ett svart linne. Outfiten känns extremt 2012, och jag kan starkt relatera till kedjorna... Runt den här punkten på sången så börjar jag förövrigt misstänka att så mycket pengar gick åt till de visuella kameraeffekterna att själva numret fick 0kr i budget. Kan tänka mig att det var en stackars anställd på SVT som blev av med kontorsstolen under den dagen, och att kedjorna på axlarna faktiskt är ett par REAhalsband från UrOchPenn för 10kr. Att ha dimma i sitt uppträdande känns mer eller mindre obligatoriskt för att få delta i Melodifestivalen, och svarta kläder har alla i garderoben.   Nu börjar det hetta till rejält på scenen! Molly ställer sig upp, och blicken brinner starkare än en atombomb av ilska. "I don't need your love notes to cheer me up. I can live without that kind of stuff. You don't have to wake me with a kiss every day.I'm tired of roses anyway" Sjunger hon, och jag får extrema vibbar av att de bara har tagit en vers ur Jag Ljuger Så Bra och översatt den till engelska här.   Nu växer stressen inom mig. Vilken Molly ska jag titta på? Vilken Molly är den rätta Molly. Folk har faktsikt fått magsår för mindre!   Molly rycker mikrofonen ur stativet och vrålar "So what am I doing here on the floor? CRYING!". Får gåshud bara av tanken. Vissa säger ju att t.ex Ring Ring Anna eller hon som spydde i TV är några av de starkaste och mest inflytelserika händelserna på svensk TV. Men jag måste påstå att de då glömmer det här ögonblicket. Finns det något mer rått än ilska över män?    Glöm allt jag sa, det här är det starkaste ögonblicket i svensk TV. Med gråten i rösetn SLÄNGER Molly stativet bakom av ren ilska, och jag bli faktiskt lite rädd. Om hon är såhär arg nu, vem vet vad hon kan göra annars? Somliga är rädda för att se spöken, jag är rädd att Molly Sandén ska komma hem till mig och klå upp mig.   Här ser man smärtan. Dock är det inte bara framträdandet som väcker känslor, såklart. Molly var inte direkt favorittippad, eftersom, tja, Loreen var med det året. Men det fanns ju såklart ett hypotetiskt scenario där hon vann, och hela Sverige bubblade över att hon då skulle behöva motta priset från sitt ex, och mannen som låten handlade om, Eric Saade. Jag verkligen ryser av ångest när jag tänker på det scenariot. Ungefär som när jag träffade en kille jag horade ut mig själv till i somras pga dålig självkänsla osv i Slussen, och sprang iväg. Jag kan relatera till Mollys smärta här, det kan jag. Förutom all kontroverialitet angående låten så kan jag inte ignorera faktumet att det här är den enda Mellolåten jag någonsin har ringt och röstat på (förutom Kalle Moraeus då, men jag är säker på att jag var hypnotiserad den gången!) vilket är ett stort steg. Där satt jag, inte ens 11 år fylld och hoppades tills hela jag sprack att Molly skulle vinna. Innerst inne vet jag att det är för att jag ville se mötet mellan Eric och Molly, men om du frågar så var det för att jag älskar powerballader. Vi kan även inte glömma att det här var året då Molly träffade Danny, och tillsammans har de två nu blivit Sveriges motsvarigheter till Brad Pitt och Angelina Jolie. Vem vet vad man kan hitta i samband till ett krossat hjärta. Ett bortslängt stativ kan leda till ens livs kärlek. Tänk på det ni! Om ni nu fortfarande inte är övertygade om att Why Am I Crying är världens bästa powerballad, om inte ballad i helhet, så kan ni mejla mig på; [email protected] och diskutera dina känslor och ditt välmående. Ta hand om er.