TACK

Det blev en grillkväll! Efter en fantastisk sista kväll som åtminstone för mig var både rolig och hemskt tråkig eftersom att det var just sista kvällen. Det var så sorgligt att krama hejdå till alla och att veta att man kanske aldrig mer kommer att ses igen och om man gör det så kommer det aldrig bli på samma sätt, att man jobbar tillsammans. Personalen på Dreamy Spa är otroliga, de jobbar 12 timmar om dagen, alltid med samma människor och inte nog med det, de bor även tillsammans, våningen över själva salongen. Ingen har ett eget rum och chefen har bestämt att det bara får bo tjejer där, förutom en kille som är en nära vän till alla där, som jag förstod det på grund av kulturen och att hon inte vill att något ska hända hennes tjejer. Som Jay sa till oss "we work the whole day and then we go upstairs to sleep and then we come back in the morning", hade vi svenskar orkat leva så året om och fortfarande varit så glada och positiva som dessa människor?TACK så mycket för den här chansen, tack till mig själv för jag har jobbat så mycket med mig själv under min gymnasietid att jag kände att jag vågade ta det här steget och tack till alla andra inblandade. Jag ska försöka skriva ett till inlägg om mina tankar efter resan också, min hjärna har jobbat hela tiden men efter 21 timmars resande hem kanske jag hinner få saker och ting på plats i mitt huvud./Ida