Och så var det 2016 - Where'd time go?

Hej! Alltså jag är ju verkligen ytterst osäker på om det är någon som kommer läsa detta. Troligen inte, bloggen har väl hamnat lite i skymundan efter att jag kom hem från USA. Men jag känner så för att skriva av mig. Om inte för någon som hittar hit, så i alla fall för att jag själv ska kunna kika tillbaka hit flera gånger. På senaste tiden har jag suttit och kikat igenom alla inlägg jag skrev och drömt mig tillbaka . Jag har skrivit om det här förut, men när jag åkte hem från USA var det egentligen rätt lätt för mig. Jag saknade Sverige och alla här hemma så otroligt, otroligt mycket. Det är först nu när jag är hemma igen (och speciellt på senaste), som jag verkligen kan sakna South Dakota så mycket så att det gör ont. Jag skrev aldrig om det här i bloggen, men förra sommaren åkte jag tillbaka till Hot Springs och hälsade på under tre veckor. Det var så himla roligt. Att få träffa min värdfamilj och några vänner och bara njuta av South Dakotas skönhet. Låter ju klyschigt alltså, men det är så vackert så man blir helt mållös. Åkte dit så att jag fick uppleva en riktig Amerikansk skönhetstävling (inte Honey Boo Boo style).. Det var nämligen The "Miss South Dakota" pageant, som varje år hålls i just Hot Springs, och där man alltså väljer ut Miss South Dakota, som sen tävlar i Miss America. Utöver det fantastiska arbete som min värdmamma gör för EF brukar dem varje år hosta två deltagare som är med och tävlar, vilket gjorde att jag förra året fick lära känna Julia och Stephanie, som båda var två helt fantastiska tjejer. Det är också en sak jag kan fundera över ofta. Hur många fantastiska människor jag fick äran att lära känna både under mitt år, men som jag också fått lära känna i efterhand, och som jag forfarande har kontakt med. Allt tack varje mitt utbytesår. Allt grundar ju sig i det, och jag är så tacksam. I veckan som gick, närmare bestämt den 12 maj, var det exakt fyra år sedan min "graduation ceremony". Jag minns den som igår, och kan verkligen inte förstå hur det kan ha gått FYRA år. Som rubriken lyder - Where'd time go?!?!?!? For real though. Mitt sista år på gymnasiet flög förbi, och snart har jag pluggat tre år på högskolan. Och om ett år sitter jag nog med en examen i freds's och utvecklingsstudier, efter mycket slit och tårar av alla stress. Men när jag väl har min fil. kand. är det nog tusan värt mödan. Eller nog - klart det lär vara det. Det känns så kul att sitta och tänka tillbaka på allt USA har gett mig. För nog tusan har det gjort det. Rent erfarenhetsmässigt finns det ju ingen tvekan om hur mycket det tillfört i mitt liv, är ganska övertygad om att jag hade legat i något dike någonstans annars, rädd för livet. Men undrar om det även har påverkat hur jag har tänkt med valet av nuvarande utbildning? Kanske indirekt. Och det kan jag nog aldrig veta, egentligen. Men en sak är säker: utan allt jag fick uppleva i USA hade jag varit en helt annan person, that's for sure. Och då hade jag säkert gjort andra val här i livet. USA har verkligen format mig till den jag är, så tack 16-åriga Julia för att du den där sommaren 2010 fick för dig att åka på ett "high school"-år. Den snart 23-åriga Julia tackar dig idag. Bjuder på en liten bildbomb från USA förra sommaren! 1. En av de första kvällarna av "Miss SD". 2. Fanny och jag! Hon var utbytesstudent i närheten av mig några år innan jag var där. Och hon var och hälsade på sin värdfamilj samtidigt. What a coincidence! Vi har pratat mycket tidigare, men så himla roligt att få träffas också! 3. 4th of July fick jag också fira! My God. SÅ patriotiskt. Och så blev jag introducerad till Rootbeer floats. Mums! 4. En dag red Fanny och jag! En guidad tur i Custer State Park. Skoj! 5. Och självklart hikades det. Fanny och jag begav oss tillsammans med hennes värdpappa Denny mot Harney Peak. Vi gick dock inte ända upp. Det var så himla varmt och fuktigt. Men utsikten gick ju minsann in att klaga på!