Och så var det det här med att blogga...

Ja, det var ju ett ganska bra tag sedan. För att uttrycka det milt. Faktum är att det snart är ett år sedan jag pallrade mig in här för att skriva några rader, alltså dela med mig lite av mitt liv till er.    För snart två år sedan kom jag hem i från USA. Jag har fortfarande så svårt att förstå vart all tid har tagit vägen, den har verkligen försvunnit som på ett ögonblick. Det känns som om det var i går jag satte mig på planet för att bege mig ut på mitt livs största äventyr, men faktum är att det var snart 3 (!!!!!) år sedan, och jag kan inte förstå det. Jag saknar USA och främst South Dakota och min fantastiska värdfamilj mest hela tiden, och jag saknar allt jag fick uppleva där och alla fantastiska människor jag fick äran att lära känna. Jag är lyckligt lottad.    Så, vad vad har hänt sen jag, för snart 2 år sedan, landade på svenska mark igen. Vi kan dra det lite kort.    1. Jag började mitt sista år på gymnasieti världens bästa klass. Kommer ihåg hur nervös jag var inför att börja i ny klass efter att jag. Vilken petitess egentligen. Här hade jag varit utbytesstudent och var nervös över att lära känna lite nya människor, pff. Faktum är att det skulle visa sig bli det bästa skolåret i hela mitt liv, och jag har aldrig trivs så bra i en klass. Dessa fantastiska människor jag lärde känna, kommer jag alltid vara evigt tacksam över.    2. Efter ett härligt sommarlov med jobb började jag läsa på universitetet, freds- och utvecklingsprogrammet. Under sommaren blev jag även moster till världens finaste lille kille. Så mycket kärlek. Mina två första terminer på universitetet är snart klara och det är knappt så jag har hunnit blinka.    3. Jag jobbar på EF som ambassadör, och har både fått äran att titulera mig mentor för studenter som i skrivande stund är i väg på andra sidan Atlanten och lever ut sin dröm. Och utöver det har jag också fått gå en utbildning till intervjuledare, och får därför äran att intervjua studenter som är intresserade av att åka på utbyte. Är så himla glad över att få vara involverad i EF och hjälpa dem, och främst är jag såklart glad över att få dela med mig av mina upplevelser.    Är det allt jag har hunnit med? I stort, tja. Annars har det flutit på, helt enkelt. Tentor hit, och tentor dit. Tillbaks till vardagen, helt enkelt, och USA känns så himla långt borta. Har visserligen blivit en dagdrömmare utan dess like, och sitter ofta och tänker tillbaka. Men ibland känns det som om det faktiskt inte hänt alls. Att all helt enkelt bara var en dröm.    Nej hörrni. Dags att lyfta rumpan ur soffan och ta dag i disken innan det resulterar i ett diskberg i diskhon.    Jag hoppas ni haft en fantastisk dag. Massa kramar!      Passande nog är det ju faktiskt Throwback Thursday, och jag drömmer mig tillbaka.