de vill se det rinna, visst blöder jag vackert för dig

satt precis och tänkte tillbaka på det gångna året. tänkte kanske göra någon sorts summering av det här på bloggen. kollade snabbt igenom alla foton på mobilen eftersom de bara är sen tvåtusenfjorton. det är mycket kul som hänt samtidigt som det har varit mycket dåligt också trots det var detta ett år då jag mått som bäst psykiskt for a long time. men det slog som lite av en käftsmäll att jag bara förlorat hela jaget. för jag vet inte vad som är jag längre. förr så kände jag i alla fall något. även om det inte var så speciellt härliga känslor. även om det var tårar och panikångest mest hela tiden. nu är jag bara tom. och vad är bäst egentligen? kan inte låta bli att fråga mig själv så. även om det är dumt. alltså missförstå mig rätt: har gjort massa fett detta året men känner samtidigt bara nä.... hur blev jag en sten???? jag kommer inte ihåg när jag grät senast och det kan man ju tänka att oj vad bra MEN det är inte bra. för det är varken eller.    såhär i efterhand känner jag mig lite lurad. gått och trott att det är så jäkla bra men inser sedan att jag legat som i en dvala och att jag faktiskt inte kommer ihåg så mycket? men nu måste jag bara ta mig ur detta och försöka hitta mig själv igen. har inget mer att hämta ur 2014