Ett regnigt Venedig

Venedig välkomnade mig med regn och rusk. Tänk att väder kan göra så mycket, man får ju liksom ett helt annat intryck av en stad. När jag klev av på tågstationen hade jag ingen plan för vart jag skulle sova för natten. Jag började bläddra i couchsurfing-appen och fick en träff med detsamma. 10 minuter senare kom en kille vid namn Riccardo och mötte mig, och nu började en stressig dag ta fart. Till skillnad ifrån andra couchsurfer jag bott hos var Riccardo inte alls intresserad av vem jag var eller hur min resa hade gått. Han sa att vi hade bråttom till båten och bad mig snabba på. Jag gick så fort jag kunde med all min packning, men det dög inte för jag skulle skynda mig ännu mer. Väl framme vid kajen var det hela 15 minuter kvar tills båten skulle gå och jag hade ont överallt. Inte ens där på bänken bredvid varandra ställde han några frågor, det var jag som höll igång diskussionen för att inte verka oartig. Trots detta vände han sig om och började prata italienska med de bakom honom. Oförskämt tyckte jag och började känna mig obekväm i situationen. Skulle jag gå därifrån och försöka hitta ett hostel istället? Men vad skulle jag säga? Det om något vore väl oförskämt tänkte jag. Nåja, han hade många bra referenser i appen och alla kan väl inte vara guldkorn tänkte jag och bestämde mig för att ge honom en chans, sagt och gjort Riccardo bodde på ön Murano, så det var en liten bit att åka. Han hade även en annan couchsurfer hos sig, men hon var inte där när vi kom till lägenheten för att dumpa mina väskor. Efter lite småprat och en delad öl tog vi nästa båt till nästa ö för att äta lunch, och där mötte vi även den andra couchsurfern, Lucy från Frankrike. Lucy kunde knappt någon engelska men hon kunde däremot italienska då hon hade jobbat i Italien ett tag. Kul för dem men tråkigt för mig som inte kunde delta i diskussionen. Ännu en gång kände jag mig lite obekväm och funderade på att dra. Regnet öste ner och lunch-haket var verkligen inte ett mysigt ställe. Det enda som fanns på menyn var fisk och skaldjur, något som jag annars tycker om men som där inte såg särskilt inbjudande ut. Menyn var dessutom på italienska och jag förstod ingenting, jag pekade och fick en överraskning. Fiskrisotto slevades upp i en skål framför mig, vem äter ens det? Dagen då jag kom var min enda dag i Venedig innan jag skulle vidare och jag ville ju såklart utnyttja den till max, med eller utan tråkmånsarna. Vi satte oss på en båt som skulle ta oss in till ”stan” och jag kände mest att jag bara ville gå för mig själv. Det verkade som att Riccardo hörde mina tankar för i samma stund sa han att han behövde fixa lite saker hemma och undrade om det gick bra att jag utforskade Venedig själv. ABSOLUT, inga problem sa jag och sken upp som en sol. Det kändes så mycket bättre när det var på hans initiativ, då slapp jag känna mig dum när han hade varit så snäll och räddat mig med en sovplats i sista sekund. Väl framme i centrum fällde jag upp mitt lilla paraply och började promenera. Gränderna var smala och broarna många, mysigt kan jag tänka mig (när det är fint väder). Några åkte gondol i spöregnet, men jag gick mest och tittade vid gatustånden. Vattnet läckte in i mina skor och jag började känna mig kall. Jag hade absolut ingen lust att åka tillbaka till Riccardo och Lucy, så jag väntade in i det sista. Jag hittade ett gulligt litet fik där jag slog mig ner för en kaffe, sen tog det sin lilla tid att förstå sig på hur jag skulle ta mig tillbaka till den där ön, så nog tickade klockan på lite grann. Väl hemma i lägenheten var Riccardo på bra humör, vi skämtade och han frågade massor om min tågluff. Han ville att jag skulle lära honom fraser på svenska och han berättade om sina studier och vilken tur han hade haft som fått tag i en så bra lägenhet. Jag gick och la mig tidigt för att jag ville ta det tidiga tåget. Vi sa godnatt och jag sov i mina reselakan på hans hårda soffa. Nåja, Riccardo blommade ut ändå och jag fick någonstans att sova alldeles gratis. Jag kan se charmen med Venedig, men jag vill verkligen åka dit igen och uppleva staden i solskenet. På återseende!