Hallstatt

Ja, vad ska man säga? Jag har besökt det mest sagolika stället man kan tänka sig tror jag. Den lilla bergsbyn Hallstatt som ligger i Österrike, ett stop som jag krigade för att komma till och som jag såg mest fram emot på hela resan. Svindyrt och krånglig resväg, men det spelade ingen roll för jag tog mig dit och jag såg det. Inget ställe som är speciellt känt hos oss uppe i norr men som är väldigt populärt hos kineserna, därav en himlans massa turister. Till och med skylten till byns enda mataffär fanns på kinesiska. Sånt där förstör upplevelsen då himla mycket tycker jag, menmen Hallstatt charmade mig ändå! Jag hade bokat mitt boende långt i förväg då jag visste att det skulle bli svårt att hitta något i sista minuten och oj vad glad jag är över det. Det billigaste jag kunde hitta var ett vandrarhem mitt i ”centrum”, ett eget rum med balkong ut mot dalen. Helt klart dyraste utgiften på hela resan, men när jag öppnade balkongdörren och såg vad jag såg så rörde det mig inte ett dugg faktiskt. Det var värt varenda krona ska ni veta, vilken utsikt! Det var alldeles tyst och luften kändes så ren, det såg ut som en tavla. Jag kom dit på eftermiddagen och var hur trött som helst. Jag satt på balkongen bra länge och bara stirrade ut över bergen. Jag ringde pappa, tog en dusch och lyssnade på ljudbok. Himla trevligt! Jag gick och la mig tidigt då jag var trött efter resan men också för att jag hade satt väckarklockan ovanligt tidigt. Min plan var att hinna njuta av byn i gryningen innan alla turister vaknade, men vad jag inte visste var att när man är sådär långt upp i bergen så är dimman ett faktum ganska långt in på morgonen oavsett väder. När jag drog upp gardinen vid 07 såg man inte ett smack, så det kändes ju lite onödigt. Jag sov istället nån timme till och gick sedan ut på en morgonpromenad. Mycket riktigt, jag var alldeles ensam. Jag kunde i lugn och ro gå och kika på allt, fotografera och bara njuta. Efter ett tag började gatorna fyllas, men då hade jag i alla fall fått min morgonstund vid vattnet. Jag köpte en kaffe, satte mig på en bänk för att kolla upp vad jag skulle göra under dagen. Hallstatt är ett världsarv och därför finns det mycket häftigt att upptäcka även om byn är väldigt liten (det tar 20 minuter att gå igenom den). Jag besökte en gammal kyrka dom bär på en spännande historia. De hade inte plats att begrava alla som dog, så de skeletten lades på hög i väntan på bättre tider men som senare hedrad genom att bli dekorerade. Varje skalle är numera som en gravsten med namn och datum på, häftigt blandat med lite äckligt. Bilderna på skeletten är alltså riktiga skelett. Vid lunch beställde jag in den typiska wienerschnitzeln och sedan tog jag en buss till grannbyn för att ta en linbana upp i bergen. Absolut att man kunde vandra upp i år och dar men det var inget jag hade planer på. Jag tog två linbanor till toppen och fick gå en sträcka på 20 minuter tills jag nådde en superfint utkiksplats. Jag såg Hallstatt från ovan och en utsikt utöver det vanliga. Där uppe fanns det till och med snö men solen lyste så varmt så att jag svettades. Riktigt häftig upplevelse! Det blev en tidig kväll med kebab på balkongen då jag dom vanligt skulle upp tidigt.