Krakow

Jag har alltid velat åka till Krakow, dels för att jag har hört att det är fint och väldigt billigt men också för att jag alltid har velat besöka koncentrationslägret i Auschwitz. Min syster planerade att möta mig i Krakow men sedan slutade det med att även hennes pojkvän Emil följde med, så himla kul! Jag tog som sagt nattåget ifrån Wien till Krakow, mitt första nattåg för resan och en mycket spännande upplevelse. Jag sov i en liten hytt där det fanns sex sängar, tre över varandra liksom. Jag var lite orolig för att hamna med några obehagliga typer men jag hade tur och allt gick hur bra som helst. Hytten var inte fullbokad och jag delade med en liten söt familj på tre personer där ingen kunde engelska. Jag fick en av mittensängarna som jag bäddade och la mig på. Nojig som jag var sov jag med mina värdesaker som huvudkudde, man vet ju faktiskt aldrig. Tåget tog ungefär tio timmar vilket var perfekt för en god natts sömn. En halvtimme innan avstigning blev vi väckta av konduktören och då kunde jag ju till och med ligga och dra mig lite. Bra påhitt det där! Jag kom till Krakow onödigt tidigt, men det var det enda tåget som passade. Linn och Emil skulle landa vid tio på förmiddagen så jag hade ett par timmar att döda från och med 06:30 där jag stod redo på den polska perrongen. Jag köpte en platsreservation till tåget som senare skulle ta mig därifrån och sedan tog jag faktiskt bussen till flygplatsen för att äta frukost i väntan på herrskapet. Jag hade gjort en liten skylt med deras namn och ställde mig tillsammans med alla taxiförare som höll upp sina, det gäller att göra entré hörni. Vi skulle bo i gamla stan allihopa, men på olika ställen. Linn och Emil i en lägenhet och jag på ett hostel, men det tog bara knappa fem minuter att gå däremellan. Vi lämnade packningen hemma hos dem, tog en öl på torget och började upptäcka city. Fin stad! Många stinkande hästar som dumma turister vill åka vagn efter, en människa som spelar trumpet ut igenom kyrktornet varje gång klockan slår om till ny timme och lite fina byggnader på det! Under vår dagar tillsammans besökte vi de judiska kvarteren för att ta del av lite historia, andra världskriget är något som verkligen intresserar mig och det kändes verkligen knepigt att vara på plats där så mycket hemska saker en gång har skett. Vi besökte ghettot och såg muren som en gång skiljde judarna åt nazisterna. Vi ville besöka Schindler’s factory men kom försent för att hinna få biljett. Vi shoppade i Krakows stora shoppingcenter och en kväll blev jag bjuden på överraskning, nämligen 9-rätters middag?! Helt galet. Middagen tog fyra timmar, vi fick en alkoholhaltig dryck till varje rätt och dessutom två extrarätter av kocken, alltså blev det 11. Servitriserna ställde ner tallrikarna i takt, lade servetter i våra knän och använde fina tyghandskar så fort de skulle röra vid något som tillhörde oss. Varje gång en maträtt eller dryck ställdes ner på vårt bord fick vi en liten beskrivningar av vad det var, vart det kom ifrån och varför rätten var komponerad på just det viset. Vissa kombinationer var riktigt skumma, som till exempel en varm soppa med dumplings som serverades med kall ren vodka. En rätt som dock imponerade var ravioli fylld med ål följt av en glass gjord på persilja. Vi fick även smaka gåslever vilket för mig var en hemsk upplevelse, uch jag kan inte ens tänka på det utan att må illa. Summan av kardemumman är i alla fall att detta är något av det häftigaste jag upplevt i matväg och jag är så himla tacksam över att ha fått ta del av det. Vi sparade faktiskt huvudsaken till sist, koncentrationslägret. Vi blev upphämtade av en liten minibuss runt 06, väldigt tidigt efter alla vinglasen dagen innan men vad gjorde väl det. Det tog ungefär en och en halvtimme att åka dit och jag tror att vi alla hann slumra till ett par gånger innan vi kom fram. Det var väldigt kallt och disigt, men det gjorde liksom ingenting - tvärtom. Det förstärkte verkligen känslan av vart vi faktiskt var. Vi hade bokat en engelskspråkig guide som visade sig vara helt fantastiskt. Vi gick igenom både Auschwitz och Birkenau med henne där hon berättade vad som en gång hade pågått där, gåshuden fanns allt på armarna och tårarna rann ner för kinden både en och två gånger. Vi fick se bilder på fångarna där det fanns datum för när de kom dit och när de dog. Vissa klarade sig bara i ett par månader eller till och med dagar. Vi fick se skor och väskor som hade samlats in, glasögon och till och med allt avklippt hår. När vi sedan kom till barnens tillhörigheter brast det för mig, att se alla de där barnskorna ligga i en massiv hög fick mig bara att vilja sjunka genom jorden. Hur kan människan vara så grym? Vi besökte även en gaskammare och fick se ugnarna där liken brändes, jag kunde inte få ur mig ett ord på hela turen. Jag bara gick där och stirrade. Så tomt och så många tankar på en gång. Det här besöket är så viktigt och lärorikt och som vår guide sa: att åka dit får oss att inse vad som hänt och kan förhindra att det händer igen, vi sprider kunskapen och måste göra det i alla led vi kan. Alla tyskar är inte nazister och vi måste göra världen till en mer kärleksfull plats. Sånt här ska inte få hända. Jag är glad över att jag tog mig dit och jag hoppas verkligen att alla gör det någon gång. Jag kramade Linn och Emil hejdå sent på kvällen då jag skulle ta ytterligare ett nattåg. Det har varit så trevligt att dela denna upplevelse med dem och jag är så glad för att det faktiskt hände efter mycket planerande. Vi har spelat yatzy på balkongen, spelat konstiga mobilspel, druckit konstiga ölsorter och skrattat som aldrig förr. Vad mer kan man önska? Tack som fan hörni!