TANKAR

Jag är en priviligerad människa, jag har en familj, äter minst tre portioner mat varje dag och har ett hem där jag känner mig säker. Jag är en utav få som har dessa förmåner.Medan jag och mina vänner sitter i lunchen i skolan och klagar på att det inte fans någon ketchup till köttfärssåsen och rynkar på näsorna när vi får en rätt vi helst inte äter så lever det ungefär 842 miljoner personer i världen som är undernärda. Vi tjafsar och gnäller på personer i vår närhet, på mamma som inte låter mig vara ute till senare än 00.00 för att hon inte vill att jag ska råka illa ut, på syskonet som vill låna en tröja. Samtidigt fins det barn och vuxna som inte ens har familjer, som inte känner sig trygga i sin familj.. Förstår ni hur hemskt?Vi som lever stabila liv, vi är så fruktansvärt lyckligt lottade, men hur många inser egentligen det? Hur många tar inte det de har för givet, hur många stannar upp, öppnar ögonen och njuter utav vad de har fått? Jag tror att mer människor måste just det, öppna ögonen. Njut! Sluta klaga över meningslösa saker. Sätt allt i perspektiv, se det fina i ditt liv och njut utav det du har blivit given.