En hudmänniskas mardröm

Jag har "peppar, peppar" altid haft en ganska problemfri och fin hy. Använder i princip aldrig puder utan kletar bara på ngt täckande under mina ögon och på eventuella påhälsande röda prickar. Har dessutom alltid, till alla hudvårdsmänniskors stora fasa alltid tvättat mig med tvål och inte smörjt in mig, utom ibland på vintern. Detta var innan jag flyttade till Gävle. Vet inte vad den stan hade emot mig men plötsligt blev mitt ansikte så torrt så jag trodde det skulle gå attt riva bort. Och jag fick fullt med röda utslag. Hudvårdsnovis som jag var sökte jag hjälp hos en hudteraput och där presenterades jag för de underbara helt ekologiska produkter som jag från och med då använder.  Jag lovar och svär. Dessa funkar. Jag har inte många rynkor/fina linjer, men jag har två vågräta streck på båda sidor av näsan. Eller hade. För de har försvunnit sedan jag började använfa M Picaut. Plus att torrheten är ett minne blott. Och tro mig, jag har alltid tänkt att krämer är ngt slags hocus pocus som bara  spelar på vår mänskliga fåfänga och kostar en massa pengar. Dessa spelar såklart också på min fåfänga och kostar pengar, fast ändå inte en massa. Dessutom så fungerar de ju, vilket jag fortfarande inte tror att alla krämer gör (har exempelvis provat biotherm och den känns bra i början, men sen inte). M Picaut är ju också snäll mot naturen.