Inget är allt

Jag är livrädd.    Men jag ler.Det betyder ingenting.Då man tävlar med alla, man egentligen aldrig ser.Ändå ber man om mer.Rädd för att misslyckas,Men ännu mer rädd för att lyckas.Hur kan man vara rädd för lyckan?Vad är man egentligen rädd för,när man är rädd för allt?Låt oss se det,som något fruktansvärt kallt.Då du är varmare än den varmaste sommardag.Du vill svalka dig, doppa dig.Men du är rädd för varenda grad.Grad av kyla, grad av rädsla.Hur kan man helt glömma,hur det är att vara jag?Att bara vakna,varje dag.Med ånger av vad vi borde kalla jag.Så mycket tid man tagit för givet.Och gör än idag.Hur kan det bara vara, att vara jag?Vad är meningen med rädsla, då den tycks sakna mening?Vad är meningen med något,då det saknar mening?Att ta dig från idag till igår,skulle inte ge dig någonting.Så varför inte börja, idag.Kan det vara, för att jag har glömt hur det är att vara jag.