Tankar halvvägs genom "Allt jag inte minns"

Åh, som jag älskar att läsa litteratur! Ni vet en sån kurs som man bara njuter av? Som man längtar till flera dagar i förväg till och som man läser i förväg till? Som man blir riktigt glad av att läsa? Det är det som litteratur är för mig! Det låter riktigt överdrivet när jag säger det på det här viset, men jag är så glad över att jag valt denna kursen. Jag hoppas verkligen att alla får läsa en sådanhär kurs någon gång under skoltiden! Under gårdagens lektion pratade vi om vad vi tänkt om boken hittills. Vi redde ut några funderingar och ventilerade våra åsikter. Riktigt härligt och mysigt! Toppensätt att starta veckan på! Nu hade jag tänkt dela det som jag funderat på hittills. Viktigt att notera är att mina tankar innehåller spoilers!!  Det första jag funderade över var författarstilen. Om man har läst boken vet man att handlingen berättas från väldigt många olika perspektiv. Varannat stycke är skrivet från samma persons perspektiv och boken är någorlunda kronologisk. (Det kan alltså handla om att Vandad berättar och sedan berättar Laide för att sedan gå tillbaka till Vandads berättelse.) Sättet som den är skriven på fick mig först att tro att Vandad skulle vara huvudkaraktär, men efter ett tag tänkte jag annorlunda. Jag har funderat en del på om författarstilen gör berättelsen en tjänst eller om det bara försvårar läsandet. Jag kom fram till att det hade försvårat läsandet om man inte hade haft drivet att få veta vad som hänt med Samuel. Om jag inte hade varit lika intresserad av boken skulle detta nog få mig att förlora intresset. Men eftersom jag är intresserad av den så tycker jag det bara är spännande. Något jag undrat mycket över fram till denna punkten är om Pantern och Laide är samma person. Jag blev väldigt förvirrad över detta och det kändes som om de på något sätt krockade. Om jag ska ge någon kritik till boken såhär långt så måste det vara detta. En kompis förklarade för mig att Pantern var hon som flyttade till Berlin och skulle vara konstnär. Hon som känt Samuel sedan länge, högstadiet om jag inte minns fel. De var också så nära som två kan vara utan att vara tillsammans. Medan Laide och Samuel träffades via jobbet och snabbt blev tillsammans. Eftersom de är såpass lika funderade jag en del över anledningen till att ha med båda. Hade man inte bara kunnat slå ihop dem? Men efter en stunds funderande kom jag fram till att man inte kan det. De är faktiskt lite olika och fyller olika funktioner. Laide är någon som jag stör mig en del på (no offence!) och ett kärleksintresse, medan Pantern är en kompis. Lite olika är de, men tillräckligt lika för att göra mig förvirrad! Med en annan författarstil hade det nog varit tydligare att dessa två inte är samma person, vilket får oss att ställa frågan om hur mycket förvirring det är värt innan en författarstil skadar berättelsen. Jag funderade även över all denna svartsjuka som texten innehåller. I citatet över ser vi hur Vandad känner sig ensam och sviken när Samuel spenderar tid med Laide. Vi har hela tiden många karaktärer som tävlar. Vandad och Laide tävlar om Samuels uppmärksamhet och Pantern blir upprörd över att "författaren" gått till Vandad och inte henne när den letade efter någon som kände Samuel väl. Det är hela tiden en svartsjuka och en tävling. Jag måste däremot säga att jag förstår dem. Det är svårt att dela på någon och svartsjuka uppstår enkelt. Frågan om huruvida denna boken är en rolig bok kastades också ut. Jag hade svårt att bestämma mig för svaret. Men kom fram till att den är komisk men med en sorglig underton. T.ex. i början av boken när Vandad träffar Samuel och Samuel stoppar in handen i en vattenmelon för att fylla på erfarenhetsbanken. Det är komiskt, men ändå sorgligt att han gör det för att komma ihåg. Att han behöver något väldigt annorlunda för att inte glömma bort det. På samma sätt är det också komiskt när det berättas om förvirrade gubbar som rakar av ögonbrynen och inte skägget, det låter självklart kul men det är ju också riktigt hemskt.  Jag har också tänkt en del på mormorn. Hon är med ganska mycket och jag har undrat en del över vad hon har för roll egentligen. Hon visar på sätt och vis Samuels framtid eftersom Samuel har problem med minnet och hon är helt vilse i huvudet. Jag tänker att det är nog kopplat lite med konstrasten och för att visa lite vad Samuel har att frukta i framtiden.