2019 - What a year

Vi är redan en vecka in på det nya året men än är jag inte helt redo att lämna det gånga året bakom mig. Jag tänker fortfarande på året som gått och allt som hann hända under loppet av ett år. Till vanligheten hör det att man summerar sitt år som ”ett år med många toppar och dalar”, och detta året har verkligen inte varit ett undantag. Jag har både varit uppe och dansat på molnen samtidigt som jag har fumlat långt under vattenytan.  Året inleddes med ett par relativ händelselösa månader där det inte hände allt för mycket. Det enda jag egentligen minns är att det gick otroligt motigt med ridningen och att jag kämpade otroligt mycket med Gun. Egentligen var det ingen större överraskning att det gick ovanligt kämpigt under vintern då det har varit ett mönster som återupprepat sig varje år. Gun har nämligen en viss tendens att visa en riktigt tråkig sida när vädret börjar bli sämre. Hon om någon blir putt när det börjar röra sig mot kallare tider och det hela blir inte direkt bättre av att mängden ridning minskas i och med de försvårade förhållandena. Både hennes respekt och lydnad var minus och kan inte ens räkna upp alla de gånger som jag tvingades hoppa av med tårarna rinnandes nerför kinderna. Men skam den som ger sig. Vi krigade oss igenom ett par riktigt kämpiga månader och kom ut starkare än någonsin förr. Till och med så pass starka att vi klättrade högst upp på prispallen i en LA.  Sommaren började närma sig och med det även en efterlängtad resa. Den gånga sommaren var nämligen något ut över det vanliga då jag tillsammans med tre av mina närmsta vänner gav oss iväg med tåg för att upptäcka Europa. Vi var ute och tågluffade under en månads tid och upptäckte en del riktigt vackra platser runt om i Europa. Allt från enastående huvudstäder till Italiens vackra kust och Österrikes massiva berg. En helt underbar resa som jag fick äran att dela med goa vänner. Givetvis stötte vi även på en del tuffa stunder under resans gång men nu när vi kollar tillbaka på det i efterhand så skrattar vi mest.  Sommaren avslutades däremot i moll då jag valde att lämna en person som betydde oerhört mycket för mig. Många tårar fälldes och jag vill inte ens tänka på hur många gånger som jag ifrågasatte mitt beslut. Men jag fortsatte framåt och tur väl var det för bakom nästa krön väntade en kille som jag verkligen inte hade velat gå miste om. Känslorna blomstrade snabbt trots att det började närma sig höst och jag ser med spänning och glädje fram emot vart detta kommer leda oss.  Hösten började närma sig med stora steg och jag och Gun var inne på upploppet. Vi hade en sista tävling kvar innan det var dags för mig att bege mig av och Guns skulle gå på mammaledighet. För just de ja, jag höll nästan på att glömma bort att berätta det men Gun blev dräktig under sommaren och bär numera på en liten bebis. Det var bara en tävling som återstod och vi var bättre än någonsin. Vi skulle träna en sista gång innan tävlingen men då hände det som verkligen inte fick hända. Gun rev upp ett fruktansvärt sår bak på höger skinka och blev stillaståendes i veckor. Jag har nog aldrig känt en sådan frustration som jag kände då. Än idag kan jag inte acceptera att vår resa fick ett så bedrövligt avslut men jag försöker istället att fokusera på alla de ljusa studierna vi upplevt tillsammans.  Det blev den 22:e oktober och jag tog mitt pick och pack för att bege mig ut på det äventyr som jag gått och sett fram emot under flera års tid. Utan tvekan det absolut svåraste jag någonsin gjort men samtligt det bästa någonsin. Jag har upplevt sidor hos mig själv som jag inte ens trodde fanns och det känns som att jag lärt mig mer under två månader här än vad jag gjort under mina tolv år i skolan.  Minst sagt ett händelserikt och lärorikt år. Jag har lärt mig så otroligt mycket och jag måste medge att jag känner mig stolt när jag ser tillbaka på allt jag lyckats åstadkomma. Inte i min vildaste fantasi skulle jag våga tro att jag var kapabel till allt detta. Hoppas att det var intressant för er att ta del av min årssummering och att ni känner er redo för 2020. Så nu återstår det egentligen inte mycket mer att säga än ”2020, here I come!” Jag begav mig ut i vida världen och vidare till mina drömmars land, Kanada. Jag har bara upptäckt en mikro-del av vad detta landet har att erbjuda men jag är redan helt såld Hela gänget samlat på en bro i Gent. Hur goa vänner har jag inte? Vår resa tillsammans må ha tagit till slut men kärleken oss emellan kommer vara livet ut