I en mindre trivsam del av staden

Hallå där!I skrivande stund befinner jag mig på ett hotellrum och försöker fördriva tiden på bästa sätt. Jag planerade egentligen att plöja igenom några filmer men i brist på ett fungerande internet så finns det inte mycket att hitta på förutom att skriva. Men inget större fel med det egentligen. För mig kan det nästan kännas lite terapeutiskt att bara skriva av sig och jag tror att en del av er där ute uppskattar uppdateringar, så en win win situation helt enkelt. För er som kanske inte riktigt hängt med så har jag nu lämnat Whistler och skidanläggningen bakom mig och är åter tillbaka där allt startade, nämligen i Vancouver. Jag ska dock bara stanna här en natt då jag blir hämtad redan imorgon bitti för att sedan fortsätta vidare på mitt äventyr. Vad det är som väntar härnäst hade jag tänkt att jag kan ta upp i ett separat inlägg men kort sagt så ska jag åka vidare till en liten hästgård i Quesnel. Just nu ser jag verkligen fram emot att ge mig av då jag är ivrig på att se mitt kommande hem och träffa de människor som jag kommer att umgås med ett bra tag framöver. Det ska även bli otroligt skönt att komma här ifrån då jag lyckats komma till en av Kanadas sämsta gator. Redan innan jag anlände hit så blev jag tillsagd att vara försiktig då det inte var en speciellt säker plats att vistas på men det var inget som jag riktigt tog åt mig där och då. Jag tänkte mest att det var nåt sånt som man brukar säga för att det låter bra men nu när jag väl är här så förstår jag verkligen att det fanns en mening med dem orden. Stället som jag då befinner mig på är Hastings street, vilket är en hyfsat stor gata här i Vancouver. Till en början såg det nästan ut som vilken gata som helst men allt eftersom jag gick så märkte jag att jag började närma mig alllt mer skumma områden med en massa märkliga typer. Jag vet knappt hur jag ska beskriva läget där ute på gatan då det är så långt ifrån något som vi är vana vid att se hemma i Sverige. Allt som finns att se här är drogpåverkade människor som har hamnat långt ut på samhällets kant. En del människor står öppet och injicerar sprutor med varierande innehåll i armarna, en del vacklar rundor och skriker en massa obegripliga saker medan en del ligger helt utslagna på marken. Trottoarna är fulla av tält, kartonger och presseningar, vilket ur deras ögon sett ska betraktas som hem. Tittar man riktigt noga bland löven på marken så kan man även se använda kanyler och sprutor som ligger slängda. Jag är minst sagt i chock efter allt som jag sett under min korta vistelse här och saknar trygga Sverige mer än någonsin förr. Så för att vara på den säkra sidan och inte riskera något har jag beslutat mig för att stanna inne på hotellrummet och inte röra mig här ifrån förens imorgon. Enda undantaget fick bli då jag var tvungen att röra mig ut för att fixa något att äta men det blev en snabb tur. Jag tog första bästa stället jag hittade, vilket var Subway, för att sedan kvickt springa tillbaka till hotellrummet och tryggheten. Lite tråkigt att det blev såhär då jag egentligen hade sett fram emot att strosa rundor lite i höstsolen och kika på staden men ibland är det rätt så bra att ta det säkra före det osäkra. Vi hörs snart igen och då har jag förhoppningsvis anlänt till det som ska bli mitt hem under ett tag framöver. Ta väl hand varandra! Inte kul att turista runt med karta i denna del av staden kan jag lova er. Men jag hittade till hotellet tillslut som tur väl är. Definitionen av lyxmiddag? Dessa två bilderna har jag inte själv tagit utan de har jag tagit från nätet. Tror att fem visar en del av hur läger står till här borta. En riktigt tråkig och ledsam syn minst sagt.