Lär känna Robin & Jennifer Hay

I detta inlägg hade jag tänkt ge er möjligheten att lära känna det par som jag bor hos. Till att börja med så är det ett riktigt ”krut-par” som håller ett relativt högt tempo med tanke på sina åldrar. Trots att de är 64 respektive 68 år så tar de hand om sin gård med de åtta hästarna och tio tjurkalvarna samtidig som de engagerar sig och bryr sig om människorna i sin omgivning. De har även en väldigt fin relation till varandra och jag är minst sagt imponerad över att deras kärlek till varandra är lika stark nu som den var för 40 år sedan, om inte ännu starkare nu till och med.Till att börja med så skulle jag vilja presentera Robin. Robin är den som jag tillbringar en hel del tid med då det är han som rider och utbildar hästarna. Han är trots sin ålder pigg i både knopp och knopp och har en massa bollar i luften. För nuläget rider han två unghästar som förhoppningsvis ska bli hans kommande tävlingshästar samtidigt som han har två tävlingshästar som han är ute och tävlar med under de mer gynnsamma månaderna av året. Vid sidan om detta driver han även ett litet företag då tillverkar och säljer sina egentillverkade bett och sporrar, plus att han deltar aktivt i deras lokala ridanläggning. Jag skulle tippa på att han varit en riktigt liten charmör när han var yngre då han utan bekymmer pratar med allt och alla och han verkar även vara väl omtyckt av alla kvinnor som han pratat med under tiden som jag har varit här. Han är även väldigt bestämd av sig och vill ha saker och ting på ett speciellt vis. Så givetvis är det lite jobbigt nu i början innan man vant sig vid hans rutiner men det sätter sig mer och mer allt eftersom tiden går.Jennifer i sin tur är snällheten själv och ser till så att jag aldrig går runt hungrig eller frusen. Det är för det mesta hon som står ute i köket och pysslar och det är alltid lika trevligt när det närmar sig middag på kvällskvisten. Efter att i stort sett ha levt på dåligt tillagad pasta, nudlar och pommes i tre veckor så är det otroligt uppskattat att få hemlagad husmanskost varje dag. Hon är även väldigt omtänksam av sig och sätter sällan sig själv i första rum. Jag måste säga att jag är mäkta imponerad av att hon i stort sätt varje dag åker och hälsar på sin 92 åriga mamma som bor på ett slags hem med andra seniorer. Hon hjälper henne med en hel del praktiska saker samtidigt som hon är mån om att hon ska få komma utanför hemmet och se saker och ting. Det kan vara allt i från att hon tar henne till ett café i närheten så hon kan få sig en varm kopp choklad till att de åker för att se en del lokala tillställningar. Senast igår åkte vi iväg för att kolla på en liten lokal tillställning och såklart följde hennes mamma med. Trots att det innebär en en hel del jobb för hennes del så verkar det inte vara något som bekymrar henne speciellt mycket. Jennifer ser även alltid till så att jag har allt jag behöver och hjälper mig att känna mig så hemma som det bara går.Så slutligen kan kan konstatera att jag är mer än nöjd över att de lät mig komma till deras gård. Sen går det givetvis inte att komma ifrån det faktum att det är en rätt så stor ålderskillnad mellan oss och att vi därmed inte alltid har samma intressen eller prioriteringar. Men jag tror att det kan vara rätt så lärande att leva med dem och ta åt sig av den lärdom som de har samlat på sig under årens gång. Dock ser jag givets fram emot att så småning om träffa några som är mer i min egen ålder då det även är rätt så kul att bara få släppa loss lite ibland. Vi hörs snart igen och då skulle jag tro att det blir ett hästrelaterat inlägg.