Lille katt, lille katt...

Hej på er allesammans! Detta blir egentligen inte mycket av en uppdatering utan jag hade mest tänkt kika in här för att berätta en liten spännande sak. Igår när när jag satt på mitt rum och filosoferade så kallade Jennifer på mig. Jag förstod först inte alls vad det var hon ville då hon nästan aldrig kallar på mig, men snäll som jag är kom jag på direkten. När jag kom ut i köket stod Jennifer vid köksfönstret med kikaren i högsta hugg. En bit bort från köksfönstret kunde man se skymten av ett lodjur som lurade bakom ett par glesa buskar. Vi turades om att spana genom kikaren för vi visste inte hur länge den skulle stanna kvar inom synhåll. Men mot vår förmodan började den närma sig huset istället för att traska längre bort. Den fortsatte att komma allt närmare och efter ett tag var den precis utanför ena köksfönstret. Den smög sig försiktigt fram i hopp om att lyckas få tag på en av ekorrarna som satt och mumsade i sig frön från fågelholken. Den gjorde ett tappert försök men ekorrarna var för snabba och skuttade kvickt sin väg. Lilla lodjuret blev antagligen besviken och lunkade sakta tillbaka in i skogen. Lite synd om den som antagligen var utsvulten efter denna långa vintern men desto mer tur för både oss och ekorrarna.  Som ni ser på bilderna så var det ett ganska så litet lodjur som kom på besök. Robin sa att den antagligen bara är ett år gammal eller nåt och att den stannat av lite i  växten på grund av den inte lyckats hitta tillräckligt med mat nu under vintern. Men men, ett litet lodjur är ju ändå riktigt fräckt att se såhär ute i det vilda. De är ju liksom alla andra katter ett nattdjur så det är inte allt för ofta man ser dem mitt på ljusa dagen. Vi hörs snart igen! Och tills dess kanske det har kommit en björn traskandes genom trädgården. Who knows, man ska ju aldrig säga aldrig.  Inte för att skryta eller så men det är bra allt inte en dålig bild jag fick till. In action samtidigt som den kollar rätt in i kameran. Stolt fotograf här Spana om de enorma baktassarna, tofsarna på öronen & den fluffiga pälsen. Är den inte gullig? Dock blir den lite mindre gullig när man tänker på de vassa huggtänderna som gömmer sig där inne i munnen