Min födelsedag

Hipp, hipp, hurra. Idag är det igen vanlig dag för idag är det min födelsedag! Dagen börjar lida mot sitt slut och där med även min födelsedag...Kort sagt en märklig men underbar dag. Dagen börjades med ett face-time samtal hem för att få höra den traditionella födelsedagssången på morgonen. Kanske inte riktigt lika mysigt som det är att bli väckt med frukost på sängen där hemma men absolut bättre än inget alls. Jag fick även öppna en liten present och läsa ett brev så det kändes nästan precis som om det vore en "vanlig" födelsedag. Efter ett långt samtal hem var det dags att fixa i ordning sig för att ge sig av ner mot staden tillsammans med Louise. Nere i staden gick vi till ett litet ställe där vi mötte upp några personer för att sedan i samlad trupp åka långt ut i skogen. Destinationen var en bro som ligger högt uppe bland bergen. Någon som kan gissa vad det var vi skulle hitta på där? Denna gången nöjde jag mig nämligen inte med att beskåda utsikten från bron utan denna gången hade jag något annat i kikaren.  En del av er har säkert listat ut vad det var jag hade för mig men för er som inte listat ut det än så kan jag ju berätta att jag hoppade bungy jump. Mamma har ju alltid sagt att jag är hennes lilla ängel så idag tänkte jag att jag skulle testa om vingarna bar mig. Det verka dock vara något konstruktionsfel på vingarna för de bar mig inte över huvud taget. Men som tur väl fångade repet mig efter att jag hunnit falla 160 meter ner mot sjön. Hur cool som helst! Det var dock det läskigaste som jag någonsin gjort. Det går inte att beskriva känslan som spred sig genom kroppen när man står där längs ute på kanten och tittar ner. Både livrädd och exalterad på samma gång. Benen dem skakade som asplöv och hjärtat hoppade över mer än ett slag. Men oavsett så var det bara till att våga ta steget och hoppa när han som höll i mig räknat ner till ett. En helt otrolig känsla när jag väl var i luften och ännu roligare blev det i själva uppsvinget. Sen var det bara till att sitta kvar där i selen och gunga lite upp och ner innan dem drog upp en igen. Kändes så skönt att kunna sätta sina fötter på det säkra igen och andas ut. Dock var benen fortfarande lite bortdomnade och händerna skakade av adderalin men det var nästan bara coolt att känna det pumpa genom hela kroppen. Så om jag skulle vilja göra det igen? Hell yes! Men nu är det dags att byta om och promenera ner mot staden på nytt. Denna gången är det dock en liten lugnare aktivitet som står på schemat. Jag och Lousie ska gå på bio då det tydligen är halva priset på det nu på tisdagar. Känns bra att avsluta kvällen på ett lugnt sätt efter adrenalinrushen tidigare idag. Så jag säger hejdå för nu och hoppas att ni tyckt det var kul att ta del av min dag. Vi hörs!