Jag mår inte bra av att titta snett

Nu har det hänt igen. Okända människor har trängt sig in och kränkt personer jag älskar. Människor som inte kan respektera andra, inte bryr sej att de förstör så mycket mer än det matriella. Människor som vet så väl att det är deras destruktiva beteende som går segrande ur varje strid. Som vet att de måste tas på bar gärning. Som vet att varken bilder, filmer eller hittat stöldgods duger som bevis. Människor som dagen efter sin seger kan gå oigenkända på stan. Och jag....som ledsen, frustrerad och allvarligt misstänksam kanske möter just dig som än en gång gjort mina nära och kära illa. Misstänksamhet är den värsta känslan. Att gå och titta snett på var och varannan människa. Kan det vara dom som står där och tisslar eller dom där vid bilen som skrattar självgott. Jag mår så dåligt av att mina nära sörjer, av att inte kunna se på främmande människor med tilltro, att inte våga hoppas att detta kan få en rättvis upplösning. Det känns så fruktansvärt orättvist. För någonstans sitter de där människorna och planerar nästa runda för att förstöra andra människors framtid.