Nyplockad svamp skänkes

Långpromenad på morgonen med Hund 2.0. När man inte går "en runda" måste man tänka sej för noga hur lätta stegen än är bort. Kommer jag att orka gå hem igen? Lagom när detta slog mej var benen redan sega och magen skrek " Varför går du ännu en långpromenad utan fika med dig?" Och då plötsligt ser jag en väg full med skogens läckerheter, stenmurklor. Tröttheten är som bortblåst och mössan fylls snart med mängder av hjärnformade klumpar. Vägen ledde naturligtvis ändå mer bort än hem.... men vem bryr sig. Utom Hund då förstås. Inte varit med om senariot där matte stannar var och varannan meter. Inte mer än rätt. Det är vad jag får stå ut med i vanliga fall med alla små kiss skvättar  o spännande dofterŕ. När så all svamp är upplockad börjar jag returpromenaden som konstigt nog verkar kortare än bort densamma.  Väl hemma googlar jag vad göra med svampen som jag vet är väldigt giftig utan rätt behandling. Och Google var fullt med: "enligt de senaste rönen". Minns att de tidigare rönen bestod i att förvälla svampen ett par gånger men nu var det mer komplicerat och alvarligare varningar. Inte ens tre månaders torkning och dubbla förvällningar räckte för att Livsmedelsverket kunde rekommendera svampen som ofarlig. Jag är nu väldigt förtjust i mina njurar och lever så jag avstår att försöka göra gorme maten jag planerat. Annonserade ut giftet på Facebook och lagade nästan giftfri falukorv och icke öländsk bönpasta istället.