VÅR VEGANRESA

Hur kommer det sig att vi blev veganer då? Det har vi aldrig riktigt tagit upp. Våren 2004 satt det två 9åriga trollungar på sängen med sina gullemarsvin i famnen och diskuterade en upprörande nyhet. MAN KAN ÄTA MARSVIN I ARGENTINA! Hur kunde det finnas sån grymhet i världen att man vill äta en liten bedårande, mjuk, lurvig pälskling? Det här får inte fortgå! Vi ska bli vegetarianer. Sagt och gjort. Latinofarsan och mamma fick gå med på det och tänkte väl att "Det är en fas, det går över...". Vi började att käka vegetariskt hemma och vanlig blandkost i skolan och hos kompisar men efter sommarlovet blev vi lakto ovo vegetarianer. Det var då främst (nej, endast) av djurrättsliga skäl som vi uteslöt kött (och kaviar -blää) ur kosten.Fast forward till våren 2016 då två 20åriga trollkärringar sitter i sängen och tänker att "När folk frågar varför vi inte käkar kött, så säger vi att vi började av djurrättsliga skäl och fortsatte av miljöetiska anledningar" men lixom... Ändå gluffsar vi i oss mozarellasticks och vispgrädde? Gäller det inte mejeriindustrin också? Äh... vi kan väl köra en veganmånad innan vi åker utomlands så kanske vi blir lite inspirerade inför sommaren? Sagt och gjort. Vi gjorde våra vanliga maträtter fast med veganska substitut istället och när månaden var slut åkte vi utomlands (Italien och Malta) och kände att det var inte så lockande att ta mozarellapizza eller pasta med ägg i... Så vi blev rätt avtända på hela ko/höns-grejen att vi helt enkelt fortsatte. Inte alls lika upprörda som vår tidigare övergång när vi var 9 år utan mer... Det här kändes ju bra.Och det känns fortfarande bra och inte alls sådär "vegan-huligan" eller "extremist-javisst" som vi tänkte oss att en veganövergång skulle bli. Vi har inte spraymålat några husfasader eller slagit tallrikar med köttbullar ur händerna på gubbar på IKEA än, men det kanske blir nästa övergång. Vem vet?