Då kom nästa föl..

Tisdag den 26 maj hade Jökla kristaller. Jag förstod att det inte var långt kvar. Jag var väl nästan helt säker på att fölet skulle komma innan veckan var slut, men samtidigt kände jag inte att jag behövde vaka. På onsdags morgon (27/5) var jag ute hos henne innan jag åkte till skolan. Då hade hon nästintill kritvit mjölk, vilket för det mesta brukar betyda föl inom något dygn. När jag kom hem sprang jag det första jag gjorde bort till Jökla. Då hade hon vaxproppar. Mamma berättade att hon hade vaxproppar redan kl 11 på förmiddagen, men hon ville ju inte stressa mig hem, då ”skolan är ju så viktig”.. Jag kände på mig att det inte var länge kvar, men iallafall men kanske 10h? Jag tog upp henne och ställde henne i trädgården, ifall hon skulle föla tidigare på dagen. Timmarna gick. Jag red någon häst, kikade till henne. Ingenting. Hon stod och betade hur lugnt som helst. Kl 18 gjorde jag iordning Seifur för ett ridpass. Mitt under ridpass ringer mamma mig. -Hej, vad är det? frågar jag.-Jag ville bara se så att du svarar. Jökla låg med nyss och kollade mot magen. Men nu står hon upp och betar. Men svara om jag ringer igen.. Jag fortsatte ridpasset, trodde aldrig att Jökla skulle föla på ljusa dagen, så jag bara fortsatte.  Kanske 5-10 min senare ringer hon mig igen.-Den kommer NU. Jag bara hoppar av Seifur och skriker till Agnes som rider samtidigt som mig, på sitt sto Aradís. -HON FÖLAR NU! SNÄLLA TA SEIFUR! Jag väntar inte ens på svar. Jag bara lämnar min (hingst) ståendes på ridbanan och jag bara kutar. Med nya fina ridstövlar springer jag rätt över den dammiga ridbanan, genom staketet och upp mot huset. (tack än en gång Agnes för att du tog hand om Seifur!!)Jökla låg precis intill husknuten. När jag kom fram var drygt halva benen ute. Jag satt på huk i någon sekund innan jag smög fram till mamma som satt på trappen, kanske 8m ifrån Jökla och bad henne hämta kameran. Sagt och gjort. Strax kom kameran, och jag fotade hela fölningen. Kl 18:47 den 27 maj 2020 föddes fölet, efter 8 minuters krystande. En kolsvart (SUPER VACKER) fölunge låg där intill Jökla. Nu vände jag mig om och ser att vi fått sällskap. En bit bakom mig sitter Greta, en tjej som har häst i stallet och bredvid sitter min syster Agnes. Jökla ligger stilla i ett par minuter innan hon börjar kolla på sitt lilla underverk. Vi alla njuter av synen på det nya lilla livet, och en bit bort, vid hagen där vår andra fölunge, Simba går kommer en annan uppstallad dam gåendes. Rigmor pratar högt med Simba, och det tar en stund innan hon upptäcker oss. Jag vinkar åt henne att komma. Strax kommer ännu två tjejer, som fått meddelande av mamma att komma.  Mitt i allt dyker även vår fina granne upp (som hjälpte oss under den kritiska tiden med Simba) bakom muren, en bit ifrån där Jökla och fölet låg.  Vi alla bara sitter och njuter av att se Jökla och fölet binda an till varandra. Det kanske går en halvtimme innan mamma smyger fram för att kika efter könet.  Jag hade fått en aning, efter att sett fölet rulla runt, men vågade inte tro då jag hoppades på det så extremt mycket. Men jo då. Det var ett sto, precis som jag hoppats och önskat. Dessutom med vita strån runt ögonen. Ett skimmel sto helt enkelt!Precis som på min önskelista! Och med det vackraste huvud jag sett.  De två tjejerna mamma kontaktat, smet iväg igen men vi andra satt kvar ett bra tag. Greta som egentligen kommit till gården för att fodra hästarna, smet iväg. Fodrade en hage, kom tillbaka för att kolla på fölet, fodrade ännu en hage, tillbaka igen osv.  Tiden gick så otroligt fort. Två timmar gick på vad som kändes som minuter.  Klockan var väl runt 22 när Greta och Rigmor väl gav sig.  Det var Greta som föreslog namnet. Jag som hade planerat namn på S föll pladask för Gretas namnförslag. ”Varför inte Nala?” -Nej, men det går ju inte, skrattade jag till svar. Jag var ändå tvungen att kolla upp namnet på worldfengur.  Efter att få vetat lite bakgrundshistoria om namnet (som på isländska stavas Næla) var jag fast. Det var ju en Næla! (uttal, Naila) Dagarna har nu gå gått. Den 30/5 hade lilla Næla koliksymptom. Som tur va släppte det snabbt och hon är frisk och kry. Roligt är att vår sndra fölunge, Simba är alldeles för översocial. Och Næla helt tvärt emot, och jätte skygg. Inget av de nämnda är egentligen att föredra. Vi försöker nu att hantera Simba så lite som möjligt, och samtidigt försöka lära känna Næla så hon kan förstå att vi inte är farliga (vilket vi enligt henne är!) Men båda två är helt fantastiskt söta! Och nu väntar vi bara på Glorías lilla fölunge. Än så länge har båda fölen blivit det jag hoppats på.. Ska även den sista följa mitt önskemål, och ”beställning”? Bara att vänta o se! Vad jag hoppas på vågar jag inte säga.. För då kommer det väl absolut inte bli det. Men jag kan ju säga vad jag TROR att det blir.. Det blir en Fux pojke. Som ska heta Steinar. (Obs! Fölet ska EJ heta Steinar om det inte blir en fux..) 🤣 Kram på er!