I\'d rather go blind

Sitter i mitt rum som jag äntligen fått lite mysigt, med tända ljus, melissa horn och en kopp te. Så klassisk höstdag som det bara kan bli. Snöslasket viner omkring där utanför och jag fryser. Nu är verkligheten här. Smekmånadsperioden i klassen börjar sakta vara över, och det är nu man ser vilka som är kvar. Eller vilka man hänger kvar med. Det är fint på nåt sätt, att se vilka kärlekvidförstaögonkastetrelationer som faktiskt utvecklats till riktiga vänskaper. Vilka man går hem till och vilka man berättar hemlisar för. Jag mår både dåligt och så fantastiskt bra häruppe. Detta är staden för mig, och det finns alltid något att göra, någon att baka bullar med, laga pannkakor med, kolla på south park med, fika med, promenera med, dansa i parker med, plugga med, spela pingis på förfest med, äta soppa med, mysa med och känna sig trygg med. Imorgon ska jag på musikquiz, på torsdag är det skogis och på lördag ska vi se veronica maggio, så fina saker att se fram emot. Och det är tur att man mår så bra och har så bra människor omkring sig när saknaden hugger till sådär som den vanligtvis gör, det är tur att livet är så förbannat fint att det går att leva med ett lite trasigt hjärta. Skulle nog inte kunna vara på en bättre plats egentligen. Umeå är förenat med så mycket vackra saker.     (och nu har jag varit kär i jimmy varenda dag i ett helt år, vilket också är väldigt fint.)