Om du inte är beredd att dö för något så är du inte beredd att leva alls.

Hej på er. Mycket på gång med musikhjälpen just nu. Hela tiden en massa i hjärnan, folk som ska kontaktas, grejer som ska lösas, info man ska få tag på och aldrig riktigt den där känslan av att man kan släppa det ett litet tag. Och jag älskar det. Det påminner lite om känslan av att jobba med dn-galan 2011. Att jobba i världens mest peppiga team för att få ihop ett projekt som i början av det kanske känns alldeles omöjligt, men som i slutändan blir något alldeles fantastiskt. Känslan av att ständigt leva i och andas ett projekt man inget hellre vill än att det ska ros i land på ett så bra sätt som möjligt. Den där känslan av att alla som står utanför inte riktigt förstår vad som rör sig i ens huvud och hur man kan tycka att något är så jäkla viktigt. Hade visserligen ett litet stress-breakdown förra veckan och dn-galan ledde till en mindre kris med min dåvarande pojkvän minns jag, men fasen vad spännande, taggande, fantastiskt kul, uppbyggande och pirrigt det är att se något som börjat som ingenting växa till något att vara riktigt stolt över och att inse att man kan klara av så mycket mer än man trodde var möjligt.