Måndagmorgon i taxin

Godmorgon från en taxi på E4an norrgående riktning! Har en ledig dag till godo efter helgens plikttagande. Och åker man en längre tur i taxi kl 06.00 plus inte kan sova, så är det lätt hänt att man tänker en massa. Dels tänkte jag på varför man kallar någon för sjuksyster och allmänt kring det där med "Systerkåren". Jag fick en egen, relativt fin teori om det. Som ny inom yrket, nya arbetssätt, rutiner och system så blir man lätt som ett barn igen; osäker på det nya, ovana. Därför är det viktigt att få stöd och support av övriga kollegor. En hjälpande hand när bägaren kokar över med arbetsuppgifter. Man har sagt att "Du är precis som jag" på diverse olikartade sätt. Och när jag började tänka så känner jag mig som en lillasyster till de mer erfarna och rutinerade. De har hjälpt mig i mån av tid när jag varit osäker, när jag haft mycket att göra. När jag berättat att jag är enormt självkritiskt har de sagt att jag måste få låta mig vara ny. Det kan jag tycka är ett systserskap.