När tiden går för sakta men ändå fort.

Tänk att man spenderat 2 år på distans ifrån varandra. Längtat så väldigt för att få ses bara över en helg. Tills man äntligen får kalla sig sambos och trots olika arbetstider så ser man varandra i alla fall en och annan timme per dag, vetskapen om att snart är vi båda lediga i alla fall en dag samtidigt för att få mer tid tillsammans. Nu är 4 dagar alldeles för jobbigt och för lång tid att vara ifrån varandra. Och man undrar: "hur fanken ska jag klara av 5 dagar till?"  Hur blev det såhär?