Att känna sig värdelös

När du ser mig så verkar jag nog som en rätt sprallig och glad person. Men också rätt bitchig, negativ och tråkig. Jag är inte den som tar emot skit utan att säga ifrån, jag är ingen som går och festar, har vänner som jag litar på till 100% -men om jag träffar en ny och får höra snack om att hen är ett svin så vill jag ändå skapa min egen bild om personen.  Sådan är jag!Det sista jag vill är att någon blir ledsen/ sårad på grund utav mig.  Vill alla väl men slutar med att någon får skiten ändå, lärt mig att jag kan inte få alla nöjda. Omöjligt. Att känna sig otillräcklig och i vägen är inge vidare kul, försöker men när jag ser andra så känns det som att jag inte har kommit någon vart.Jag har ingen lust att skaffa gymkort just nu, precis aktiverat ett tremånaders ridhuskort. Vill inte stressa i stallet bara för att hinna gymma. Nej! Kommer troligtvis gå in i väggen då.  Började komma igång med hästen igår, samband med att kortet aktiverades. Tar ca 20min att skritta till ridhuset. Så blir prefekt, uppvärmd och klar när jag är framme och varvat ner när jag skrittar tillbaka hem. Om nu Lillan kan lugna ner sig, haha! Provade några travsteg igår, helt ok. En dag i taget, finns mycket att arbeta i skritten. Mer än vad man tror. Första travstegen sedan hon vart frisk. Känns ok, saknar Emil. Utom den enorma saknaden så mår jag någorlunda. Önskar er alla en underbar torsdag.CARPE DIEM