Hur sjutton äter man lagom?

När jag växte upp var prinsessor, kändisar och superhjältar mina förebilder. De hade vackra klänningar, massa fans eller övernaturliga krafter. Mina förebilder idag är de människor som kan äta lagom. Så kallade normalätare som kan äta efter sina signaler - hunger, mättnad.  Mina sinnen är rubbade. Jag känner hunger, typ hela tiden. Mättnad däremot - nej det var längesedan. Men oavsett om jag kunde det, kan jag verkligen lita på min känsla? Nej. Då skulle jag äta dygnet runt, hela tiden. Eller äta på tok för lite och få hetsätningsattacker. Jag skulle inte ta hand om mitt yttre, mina relationer eller orka fostra mitt barn. Jag skulle sitta och svulla i soffan tills kroppen vände in och ut på sig. Svälta eller tvångsmässigt träna för att tillåta mig att äta.  Så hur gör jag då? Hur hanterar jag mitt ätande varje dag? För svält är ju inte längre min väg att gå och hetsätning är inte heller ett alternativ. Okej, jag är mänsklig. Jag har ett beroende. Men ambitionen är att inte varken över- eller underäta.  Jag förbereder, jag planerar och strukturerar upp min vardag - såväl som mitt matintag. Jag försöker att inte låta något ske av slumpen. Jag lagar storkok och portionerar upp, vi skriver matlistor hemma och handlar veckovis. Det är några steg mot ett naturligt förhållningssätt till mat. Hur gör du? Kärlek.