Störst, bäst och vackrast

Nej inte alls. Det är den fasad jag burit, för att skydda det lilla vilsna barnet inom mig. Jag hade en förälder som "uppmuntrade" mig till att vara mindre än jag är, att inte synas och hålla mig under radar. Det är den självbilden jag har haft med mig sedan dess. En del av mig har därmed försökt att vara precis tvärtom, att faktiskt synas, höras och vara duktig - allt för att duga för Honom, främst, men egentligen för allt och alla. Får man inte kärlek och uppmuntran som barn, ja då söker man utloppen på annat håll. Det är min övertygelse. Jag var aldrig en stor person på insidan. Visst, jag presterade alltid och ville behaga alla andra - men inte gjorde det mig lyckligare eller mer självsäker. Jag hatade på mig själv varje dag och vände och vred på ALLT för att få erkännande - både från omgivningen men framförallt från mig själv. Att jag duger, att jag är bra, att jag får vara med? - Ingen självklarhet. För det krävs prestation, hårt jobb och mycket brist på självrespekt och kärlek till det lilla barnet som springer på och försöker att hålla fasad.  För vem då?  För att alla ska gilla dig, ge dig tillhörighet och gemenskap? Det blir inte så. Det enda som händer är att du blir mindre och mindre. Bitterhet, självömkan, självcentrering. Offerkoftan på och en stor dos hämndlystnad direkt i nappflaskan.  I mitt fall har det lett till en rad destruktiva beteenden. Några arbetar jag med fortfarande men många försvann faktiskt när jag mötte min överman, MrDöden för ungefär 4 år sedan. Det låter klyschigt men när jag förstod att mitt självhat och min själviskhet skulle förgöra mig, då var det som att jag blev pånyttfödd. Faktiskt. Inte så att jag fick ett halleluja moment som om en man reser sig ur sin rullstol för första gången - utan mer att jag kom till insikt om att förändringen var min att göra. Ingen annan tar ansvar för mitt liv. Det är slut på självömkan och offermentalitet. Jag ville leva, jag visste bara inte hur.  Idag gör jag det. Genom att - jag skulle ljuga om jag sa älska - men åtminstone respektera mig själv, tro på- och visa medmänsklighet till andra. Villkorslöst. Det har lyft mig. Det höll mig vid liv. Positivt tänkande, affirmation men framförallt KÄRLEK.