Vem ska skydda mitt barn från sockertrollet i media?

En tanke som slog mig här på morgonkvisten är just hur våra barn introduceras för mat, socker och snabba kolhydrater. Det talas ofta om föräldraansvaret, att vi som vuxna ska föregå med gott exempel och inte mata våra barn med sötade puréer eller saft i nappflaskan. Just det köper jag, och kan tycka att det är rent utav självklart att vi inte vill ge gift till våra barn. Men det som slåt mig är just att gentemot sociala medier - media över lag är vi chanslösa. Mitt barn är ingen erfaren tv-tittare men bara genom de små korta stunder hon ser "barnprogram för de allra minsta" (utan att nämna några namn) kommer hon i kontakt med sötsaker. På ett ganska onormalt sätt om man frågar mig. De små figurerna lär varandra att visa respekt, ta hänsyn, nyckeln till gemenskap och hur man interagerar med andra. Så långt: riktigt pedagogiskt och bra. Men sättet de gör det på? - Genom glass, kakor och godis. Mmm... Jag är kanske väldigt färgad av mina egna erfarenheter men jag ser rödflagg redan där. Jag bävar för den dagen min dotter säger sitt första ord. Säger hon "glass" så är det inte på grund av kosthållningen här hemma inte. Det här gäller såklart inte bara barn, även om de är mer försvarslösa och har mindre förmåga att tänka och reflektera om det de ser. Där bär vi vuxna ett ansvar! Men givetvis påverkas vi alla av det vi ser och hör. Miljön spelar en så stor roll i vårt beroende. Det fordrar därför att vi arbetar med oss själva, gör vårt dagliga arbete och påminner oss själva om att vi vill leva i tillfrisknad. Oavsett vilken beroendeperson du är och vilket utlopp det gäller. Ekvationen är densamma.Kärlek <3