Det finns ändå något fint med hösten

Hej allihopa, jag tänkte bara öppna upp en fråga som för mig är lite obegriplig.Varför blir vi människor så deprimerade under höst och vinter? eller rättare utryckt Varför gör vi människor oss deprimerade under höst och vinter? Jag vet att det är vanligt för människan att trycka ner sig själv till en punkt som vi finner vara rimlig på en omedveten nivå, men det är ju ändats vi som sätter oss i den positionen. D vitaminer säger sig också vara  en brist vara under hösten och vintern men då tänker jag också så att, ser man varenda vegetarian och vegan ute i världen gåendes med huvudena ner mot marken året om? Då D vitaminer mest utvinns från de kött vi får i oss?Eller vi som bor i Sverige som sällan har en full sommar, ska alla svenskar få ner i depression bara för att sommaren inte har kommit som man tänkt sig? Nej så ligger det inte till!! Vi sätter oss i den offer och depressions fickan, vi har gjort det till en uppkommande faktor att "man blir deppig och sur/tvär under den mörkare delen av året vilket man måste acceptera med Sverige bor" men tycker inge jag att man ska! Varför ska vi sätta oss i ett stadie som folk finner det otrevligt att prata med folk på? Eller bara vara allmänt trevlig och glad? Vi ska bara strunta i att det vänder i årstiderna och se det vackra i naturen och människorna runt oss varför inte bara värdera tiden som vi har tillsammans och sprida den glädje du ska känna året om istället för att komma på ursäkter om att vi faktiskt för vara bittra. Det jag menar är bara att varför vara sur och arg och ledsen när man kan vara positiv, glad och föra det vidare och göra andra glada!!Men vi hörs imorgon, kom ihåg att vara glad och att göra andra glada and Be You!!