Jag ska finna en skön värld

Jag försöker lära mig att jag är lika mycket jag när jag är olika och ser olika ut. Att jag inte bara är mig själv när jag är fixad och har roligt och är social, utan att jag är lika mycket jag när jag sitter hemma utan smink och snäser åt allt som rör sig. Att en dålig dag eller vecka då jag inte orkar vara trevlig inte betyder att jag har tappat bort mig själv, utan att jag är på ett annat sätt än jag är van vid. Det är fortfarande lika mycket jag och just det här, acceptansen av att jag kan vara olika och bete mig olika och se olika ut än mitt standardjag jobbar jag på. När bestämde jag ens att mitt standardjag har smink och skrattar högt med sina vänner? Jag gör ju inte ens det merparten av min vakna tid.Jag är jag när jag ser ut såhärOch såhärOch såhärOch såhärOch när jag inte tar bilder pga ligger i sängen och storbölar åt en bok jag läser.Och jag är inte extra jag på första bilden, inte heller extra jag på sista. Jag lever lika mycket och är lika mycket Rebecka om jag är själv ute i skogen eller om jag står i en buske och ser snygg ut trots att jag har smyggråtit en kvart tidigare.Ps. Gråter egentligen ytterst sällan men försöker lära mig av något en okänd poet skrivit på vårt Vasa-kylskåp "min mjuka själ gråter ibland men hellre så än stark och galen".