Oh cristmas lights, light up the streets

Vi har det så julpyntat och mysigt i vår lägenhet jag och Felicia så man vill nästan lägga sig ner och gråta en skvätt för det är så fint. Utan att jag märkt det har nog november kanske varit ganska tung och jag kan förstå varför folk alltid klagar på den långa mörka månaden. Jag ska ju dock alltid vara så himla positiv och optimistisk och göra det bästa av situationen så jag har alltid kört på utan att märka av något tungt eller mörkt men i år går liksom alltid i en lägre hastighet och man hinner tänka mer kanske. Vet inte.   Tänker i år igen meddela att jag inte vill ha några julklappar. Och nånstans finns en liten röst som viskar att jag vill säga det åt er också, våga kanske skippa julklapparna och ge varandra en kram istället. Konsumera konsumera konsumera ropar samhället och alla affärer skickar ut reklam och barnen kryssar i sina favoriter ur leksakstidningen och vuxna barnen skriver långa önskelistor på dyra saker de vill ha. Men de som inte har råd att köpa dyra julklappar åt sin familj och sina vänner. De som kanske inte ens kan ge sina barn en julskinka på julbordet, äter knäckebröd hela jullovet eller de som inte alls har några vänner. Hur är det med dem? "Synd för dom men jag har ju pengar så vi kan unna oss ändå." Men tänk om man skulle skänka pengarna till behövande i stället, så kanske hemlösa skulle ha en plats att bo på under de kalla julnätterna och fattiga familjer skulle kunna äta god mat på julafton. Bara en liten tanke. (Säger inte att jag är något helgon som skänker hela min egendom till välgörenhet, verkligen inte. Det här är lika mycket till mitt snåla egennyttiga studerandetänk som till någon annan.)   Träffade förresten Lena nu i helgen! Tror det var det lyckligaste som kunde hända mitt liv. Satt mest bara tyst medan hon och Felicia pratade, och tog in av den underbara känslan av att allt är bra nu.