Mina första foton på Instagram (skämskudde!)

Jag skaffade Instagram 2010 när jag bodde i Paris och var 18 år. Här är några av mina allra fösta bilder. Hint: jag var fruktansvärt pretentiös. (Skämskudde.) Första bilden! En halvartsy selfie på métron. En stark like!!! En tuff bild på min kompis Felicia. Det var på den tiden man var tvungen att ha ramar runt bilderna. Inga likes dock :((( Att man bodde i den här staden ändå! Embraceade verkligen polaroideffekterna som var grejen då med Instagram.  Min första caption! Deskriptiv...  Här är jag i Luxembourgträdgården med min vän Isa. Min farfar hade dött samma morgon. Jag hade sörjt honom under sjukdomstiden, men när det väl hände var det svårt att ta till sig. Istället ville jag träffa människor och inte tänka på det. Två likes! Rekord! Jag var främst i Paris för att gå ett gymnasieår på Svenska Skolan, men jag jobbade även en del som modell - något som kändes tjusigt men som inte var helt hundra för min hälsa. Jag har tänkt att skriva ett längre blogginlägg om hela det debaclet, men har inte kommit mig för. Det finns en massa bilder från den tiden på min gamla trasiga dator att ha till inlägget, men nu har det precis visat sig att hårddisken inte går att rädda. Kanske lika bra? Hur som helst ska jag skriva det snart.  Tillbaka i Stockholm igen! Fortsatte göra lite modelljobb och humble brag-insinuationer på insta.  ???!! *skäms* Skjortan hade jag fått av en kanadensare i Paris jag kärat ner mig i. På söndag säljer jag den på loppis på Hornstulls Marknad. Köp den och känn stinzahistoriens vingl Jag kallade alltså för laman en period?? Hade något att göra med ett fåraktigt leed Och så undrade jag varför jag blev Klassens Pretto på studentskivan. Älskade verkligen Paris och Frankrike länge. Sedan tröttnade jag helt. Jag har varit totalt osugen på att åka tillbaka igen. Trött på fransmän. Trött på cigaretter. Trött på sylt till frukost. Trött på petite fransyskor. Trött på métron. Trött på fransk byråkrati. Trött på Sartre och  Trött på la viande, salade nicoise, pastis, soupe l'oignon och Eiffeltornet. Men det kanske är dags för en renaissance igen? Malheuresement, le francais est oblié.  HEY HOW'S IT GOING?Jag jobbade på Hollister i trean på gymnasiet. Ja, det var fjantigt och konstigt och luktade parfym. Men det var också ett rätt chill jobb.Ändå gullit att A gått in och stödlikeat massor av år senare.PLUS: SIFFERLIKES!!! Minns ni? Över 10 och man var king. Laman igen! X-PRO II-filtret överdrev effekten något, men solglasögonbränd var jag allt. Detta var i Egypten över jul. Klädde ut mig till Marilyn Monroe på en studentskiva, medan mitt ex var JFK. Kanske inte helt ok ändå? Min amerikanska chef på Hollister tyckte att det var HORRIBLE och att jag borde varit Jackie. Fair enough.Sjaletten ska hålla de surt förvärvade lockarna på plats till festen, och kommentaren är av en dudeig dude från Hollister som skrev "smutt".  Bra selfiegame ändå 18-åriga Stinza!Hejdå tout le monde. Kommer säkerligen att titta tillbaka på 2018 års bilder och ba HERREGUD *facepalm*. Att skämmas betyder att man utvecklas, härligt va!Puss. Ps. Följ mig på min nuvarande Instagram (eller gräv i arkivet).