Om knepiga beslut, sin autentiska röst och lära känna sig själv

Reflektion under min yogalärarutbildning på Kripalu i USA. Som yogalärare är du aldrig riktigt klar, du är alltid student. Efter min första yogalärarutbildning kände jag mig absolut inte mätt, utan bara hungrig på mer kunskap för att växa i rollen och jobba med andra människor för att få dem att komma närmare sin fulla potential.   Jag har därför letat med ljus och lykta efter en till yogalärarutbildning, och i vintras bokade jag en 4,5 veckor lång i juli på Koh Samui i Thailand. Det var mitt i sommaren och dyrt, men det var ändå tiden jag kunde givet skolan och jag visste att jag ville göra det.  Senaste tiden har jag dock känt en klump av stress i magen varje gång jag tänkt på det. Det kändes nämligen inte som världens bästa idé längre när jag fick reda på att jag skulle åka till Australien under hela hösten (läs om det HÄR). Hur skulle jag få ihop det tidsmässigt, energimässigt och ekonomiskt? Jag gjorde sparplaner där jag satte upp regler för mig själv, samt kände mig stressad för att hinna yoga massor varje dag för att vara väl förberedd för den ganska fysiskt krävande utbildbningen. När jag väl bestämt mig för att avboka utbildningen (fick tyvärr vaska den ganska stora depositionen som jag redan hade betalt) kändes det som en stor tyngd försvann från mina axlar. Jag vill väldigt gärna gå fler utbildningar, men den här gången passade det helt enkelt inte så bra. Var sak har sin tid. Ibland vill jag gå händelserna i förväg och göra allting på en gång. Jag har också känt något av en press att gå utbildning efter utbildning för att alla andra lärare gör så. Men det finns olika väger mot målet, och just nu lägger jag min energi och kraft på andar saker, som att skriva, undervisa och finna min egna autentiska röst. Att det ska vara så knepigt att lära känna sig själv...