8. NU VILL JAG SJUNGA DIG MILDA SÅNGER

Nu vill jag sjunga dig milda sånger bockar av punkten "a book of poems". Den är ingen bok med dikter på rad, men en sådan bok skulle jag aldrig komma igenom. Dikter har aldrig riktigt varit min grej. Den här boken är en skönlitterär bok, där dikter lite är inbakade i handlingen och på så vis gick det bra hem även för mig.Veronika är en kvinna i 30-årsåldern som kommer till en liten by för att få vara i fred, för att sörja och för att skriva klart sin bok. Genast stöter hon på granntanten Astrid, en enstöring som också bara vill få vara i fred. Gång på gång korsas dessa kvinnors vägar ändå, och snart inser de att "ensam är stark" kanske inte är så sant ändå. Med tanke på dikterna var jag förvånad över hur pass mycket jag gillade dem. Karin Boyes dikter är invirade i hela boken och jag gillade det. I vanliga fall brukar jag nästan hoppa över att läsa dikter om de finns med som en del av handlingen, men här passade de så bra in och gav faktist boken bara mervärde. (eller kanske det har varit lika med de böcker jag tidigare läst, jag har bara missat det då jag alltid slopat alla dikter?)I övrigt då? Njaa, välskriven jovisst. Men inte så mycket mer än det. En fin berättelse som inte nådde riktigt ända fram. Kanske var också mina förväntningar för höga efter att ha läst baktexten, som lovade så mycket mer än vad jag tyckte boken slutligen gav.