ETT TRAGISKT DYGN

Det senaste dygnet har jag spenderat i Kuopio. Jag satt på föreläsning på tisdag då de ringde från jobbet och undrade om jag ett par timmar senare kunde flyga till Kuopio. "Visst, vad händer där?" svarade en ovetande jag. Det senaste dygnet har jag nu fått möta studerande som själva går på skolan där våldsdådet skedde. Jag har fått träffa frivilligarbetare som färdats hundra kilometer för att rycka in och hjälpa. Jag har pratat med pastorer och präster.  Jag har egentligen så mycket jag sku vilja säga och skriva, men samtidigt är jag rätt tom på ord. Det känns nästan hemskt att erkänna att jag var sjukt ivrig då jag satte mig i planet på Helsingfors-Vanda flygplats. Jag var såklart inte ivrig över det som skett, men jag var så ivrig över att själv få åka iväg och sköta rapporteringen från en händelse som denna. Jag är också så glad över att jag rapporterade för en nyhetsbyrå som valde att inte gå ut med namn på den misstänkta förövaren. Alla mediehus valde inte samma väg och jag ser verkligen ingen poäng i att publicera personens alla namn då han själv ligger på operationsbordet. Enda gånger jag själv tycker det är okej att gå ut med namn är då allmänheten kan vara i någon typ av fara, men den motiveringen fungerar åtminstone inte i detta fall.. Och så lite positivare Kuopio-skriverier. Wow, vilket hotell jag bodde på! Alltså åker du till Kuopio - boka då in dig på Lapland hotels Kuopio. Rummen, frukosten, personalen. Jaa, jag kan verkligen inte komma på något alls att klaga på! (eller jo visst, om man nu måste klaga så var kaffet på frukosten riktigt dåligt)