THE RAMSELE SYNDROME

  Ramsele, min lilla hemby. Varje gång jag kommer dit blir jag på dåligt humör över något. Jag blir förbannad på vissa människor som bor där, på hur de beter sig. Häromdagen ville jag bara hugga huvudet av ett par personer.   Som ni kanske vet så brukar jag jobba på min mammas restaurang där uppe, så ofta jag kan. Vi har så otroligt trevliga kunder, världens bästa kunder, jag älskar att jobba där. Men då dessa otrevliga personer som finns i den där byn kommer dit och äter, då blir jag bara så arg. Personer som inte har respekt eller bryr sig om någon annan än sig själv.    Jag blir arg på så mycket i Ramsele. Jag blir arg på hur det fungerar på skolan. Hur barn får vara elaka mot andra utan att behöva ta några konsekvenser, utan att skolan tar upp det. Jag är förvånad över att något allvarligt (t.ex. självmord) inte drabbat Ramsele skola än. Det är bra att det inte har det, men det var tyvärr vad som krävdes i t.ex. Junsele och Ånge för att skolorna skulle ta mobbing på allvar.     Då jag är i Ramsele mår jag inte bra, jag har börjat kalla det The Ramsele syndrome. Det är som en obotlig sjukdom. Tyvärr har jag världens finaste och bästa familj där, så jag vill ju gärna hälsa på, men jag blir så arg och less där. Jag tar tyvärr ut det över alla andra. Det är ingen ursäkt, men det är iallafall en förklaring. Nu när jag är hemma i Sundsvall så känner jag mig så mycket gladare och lugnare. Vill inte hugga huvudet av någon idag inte!   Ramsele är inte ett bra ställe. Jag råder verkligen ingen att någonsin flytta till Ramsele. Speciellt inte personer med barn i skolåldern. Tyvärr är Ramsele hemskt vackert, så på sin höjd en sommarstuga där! Ni ser vår utsikt (utsikten från mammas restaurang) på bilden.   Jag skickar ett stort F*ck you! till Ramsele. Tycker att alla bra människor kan ta och flytta därifrån omgående, sen spränger vi bort det!