Den svarta katten av Edgar Allan Poe

    Vad händer i novellen? En man skriver brev om skräckhändelser eftersom han ska dö dagen efter. Till en början var han var mild till humöret och älskade djur och hans hustru var likadan. En svart katt blev deras. Katten och mannen delade starka band. Mannen fick alkoholproblem. Humöret förändrades. Mannen blev mer retlig och hänsynslös. Misshandlade och försummade övriga djur. Katten började undvika mannen. Mannen blev grinig och misshandlade även katten. Ångrade sig. Ånger övergick till starkare hat. Katten hängdes. Deras hus brann till grunden förutom en vägg, varpå en hängd katt fanns avbildad. Mannen finner en ny katt som ersätter den förra. Den nya katten hade vita märken på bröstet som först var otydliga - men som sedan tog form av en snara. Påminnelsen om den första katten fick mannen ilsken. Desto mer avsky han fick för den nya katten, desto mer tillgivenhet fick han tillbaka. Mannen fick nog och försökte döda katten. Hans hustru gick emellan. Dödar hustrun i raseri. Murar in liket i väggen. Ser inte längre till katten. Polisen söker igenom huset. Katten jamar inifrån den igenmurade väggen. Liket hittas och mannen arresteras.   ~Bildkälla~   Huvudkaraktären i novellen Den svarta katten beskrivs till en början som en djurkär och älskande man, men som övergår till att få ett hatisk beteende mot sina djur och slutligen även sin hustru. Stort fokus ligger på hans stora svarta katt och de händelser som han tror beror av katten.   Novellen är skriven på ett sätt som gör att den lika gärna skulle kunna utspela sig i nuet som för 200 år sedan. Stilen följer, trots osäkerheten på tiden, det egna för epoken Romantiken. Det är en mystisk berättelse som vill väcka rädsla och förundran hos läsaren. Författaren levde mellan 1809-1849 och texten speglar mest troligt den tiden. De få åldertecken som märks är ålderdomliga ord så som följaktligen, erfor, fortfor, begrov och gunstling, samt det faktum att han gifte sig tidigt och var tydligt religiös - som var vanligare förr i tiden - och att elektricitet eller teknik aldrig omnämns.   Historien utspelar sig under väldigt kort tid, endast den tid det tar för huvudkaraktären att skriva ner sin historia. Novellen inleds med att han förklarar hur han vill få ur sig sin “hemska och ändå mycket vardagliga berättelse” utan att han förväntar sig att någon ska tro honom. Man som läsare får vetskap om att han ska dö dagen därefter vilket väcker misstankar om dödsstraff, men man saknar ännu tydligt vetskap. Kronologin är bruten eftersom han, i sitt brev, hoppar mellan historian och tankar i nutid.   Motiv: Alkolist, våld och personlighetsförändring   Tema: Förbannelse eller galenskap   Konflikter: Förbannelse/inbillning, förhållningssätt till katten = älska/hata   Novellen avslutas med målande metaforer och ett väldigt beskrivande språk som bygger upp stämningen till bristningsgränsen tills man slutligen får veta vad som hänt. “Knappt hade ekot av mina slag dött bort, innan ljudet av dem besvarades av en röst ur graven! - först ett brutet och otydligt klagoljud som av ett barns gråt, därpå ett långt, gällt ihållande skrän, ett sällsynt och omänskligt skri, ett klagande tjut där klagan blandades med triumf, ett tjut som bara kunde uppstiga ur helvetet, en kör av de fördömdas själar som plågas av djävlarna”...”Jag hade murat in katten i graven”   Utseendemässigt får man inte lära känna karaktärerna men genom handlingar och beteenden beskriver mannen ändå deras personligheter. Inte heller miljön tillägnas många detaljer. Ofta höjer det spänningen ytterligare när vi läser eller ser något vi redan känner till. Den Svarta Katten är en novell som spelar på vidskepelsen om att svarta katter skulle vara otursförföljda. Nog drabbades han av otur, den mannen.   /Elina