Till Kibba, från mig

Allt det negativa kan du kasta över på mig, allt beror på mig. Det kanske är vädret som får mitt humör att slå om så hastigt? Det kanske är dem allt tidigare mörka kvällarna. Det kanske är ....... jag vet inte. Det kan egentligen bero på vad som helst ju? Jag bestämde mig för att ta tag i vår relation. Antingen låta tiden gå och låta allting ske av sig själv... (vilket inte skulle ske). Eller låta oss två gå skilda vägar. Det andra alternativet lät bäst.. jag orkade inte ha det som vi hade det. Visst, jag var kär i dig.. Jävligt kär t om. Men allt efter tiden gick så visste jag inte om det blev bättre o bättre eller sämre o sämre? En kväll när jag lade huvudet på kudden så slog det mig. Ingenting blev bättre. Allt gick åt det dåliga hållet. Det var som en självklarhet för mig att vi två bara skulle vara kompisar. Eller om du nu inte klarar att vara min vän så kan vi vell iaf hälsa när vi möter varandra? eller ? det är det minsta jag kan begära, snälla. Jag tycker om dig väldigt mycket. För mycket för att inte vara tillsammans med dig. Men om några år så kanske jag har förstått hur allt fungerar och hur mycket dina fina sidor vinner över alla andras runt om. Om några år... då kanske vi kan försöka på nytt. Om du.. vill säga.. fortfarande vill. Vi kan vell träffas ibland? vi kan vell prata på internet? Vi kan vell hålla kontakten? Jag kommer alltid bli varm i hela kroppen när jag ser dig. / din älskade amanda tindra O