Idunvecka

Idun-vecka just nu och trots allt jobbigt så känns de veckorna så enkla och jag längtar dit. Hur man kan komma dit och bara boostas sönder, inifrån och ut från gruppen som vet nästan precis hur det känns. Den här veckan har vi haft ilska som tema, ett väldigt jobbigt tema för mig. Ätstörningen har så länge jag kan minnas varit mitt sätt att kontrollera min ilska och frustration vilket innebär att jag aldrig fullt ut visat de känslorna. Nu när maten funkar bättre finns det ju ingen annan utväg än att våga visa och känna ilska vilket är svårt. Samtidigt som det är något positivt att jag klarar av att visa mina känslor så är det ju för min omgivning (läs johan) svårt att se hur min ilska och mina utbrott skulle vara en positiv utveckling eller något som är bra för mig. Det är svårt att förklara hur jag menar, känns som om jag bara virrar in mig.    Veckan har i stort varit väldigt bra, även om det känns som om jag inte utvecklats nått speciellt nu. Är rädd för när nederlaget kommer och allting bara går emot mig. Så jag får väl sluta oroa mig, glida på vågen och njuta av att det faktiskt går bra just nu.      sopp-lunch