Känns bra att jag klarade mig i två dagar

Jag lovade ju mig själv att jag skulle vara glad nu fram tills det blir höst, jag bröt det löftet idag klockan 16.16 när bussen var sen. Dagen som började så bra, solen sken och verkligen värmde på min rygg när jag kikade efter bussen. Jag läste en fantastisk precis påbörjad bok på tåget och njöt av att ingen tant satte sig bredvid mig. Ler trots att tåget är försenat. Kliver av i Mölndal och struntar i att jag måste gå ner för trapporna för att bussen åker iväg ur min famn. Sätter mig där och funderar över meningen med livet, wipps är jag framme. Spatserar vidare till skolan och så fort jag sätter foten innanför dörren börjar det regna.Imorgon fyller en söt tjej i min klass sexton år och hennes sweet sixteen ska äga rum under en skön promenad från skolan till Azaleadalen, jag mördar Gud om det börjar regna imorgon!!!Nu ska jag göra något annat som får bort min bitterhet, kanske prata med någon som gör mig glad. Kanske bli pratad med av någon som gör mig glad. Någon kanske vill göra mig glad, någonstans.