I Verona

Hej där! Nu var det ett tag sen som jag skrev. Hursomhelst, i skolan håller vi på med pjäsen Romeo och Julia, jag spelar Julias Pappa till Julia/ledare för ätten capulet - greve Capulet, skulle tro att det är den största karaktären efter huvudrollsinnehavarna. Jag har sjukt långa repliker och det är svårt att komma ihåg dem.. Jag blir besviken på mig själv då jag inte kan dem eller när jag inte kommer in i min karaktär. Jag har alltid varit bra på teater, det tycker utomstående och närstående med. Så nu då jag inte känner som jag brukar blir jag nervös. Jag spelar en man, hög status, egoistisk - så långt i från mig själv som jag kan komma. Och ibland är det svårt att bli någon så totalt olik sig själv, och då blir jag besviken och krankar ned mig. Presentationsångerst är något jag alltid lidit av. Jag ska skriva 10 sidor mer bara för att. Jag ska öva tills 4 på natten, bara för att. För att jag ska känna mig bra. Och när det inte visar resultat blir jag besviken.Premiär snart, 2 repveckor till. Jag ska bli capulet på scenen. Jag ska skrika och svära och spotta på Julia när den scenen kommer upp. Jag ska kyssa min frus hand. Jag ska skratta åt mina egna skämt. Göra allt helhjärtat Jag ska befinna mig på 1400-talet i vackra Verona. Jag ska se murgröna, takkronor, svärd och högtidliga personer. Där ska jag befinna mig. Inte på apelrysskolans scen med publik och klasskompisar 2012. Nej.. I Verona där hittar ni mig om ni söker mig.Love/Felicia